Den brittiske överbefälhavaren, general Frederic Thesiger, placerade prinsen i ingenjörsstyrkorna bakom fronten och lät en eskort följa honom överallt. Blev Louis Napoléon sårad eller dödad skulle det enligt generalen skada britternas heder.
Nio år tidigare hade Louis Napoléons familj flytt till London från Frankrike, efter att Napoleon III 1870 förlorat slaget vid Sedan till Preussen.
Kejsaren avsattes efter nederlaget och dog 1873. Efter det utropades Louis Napoléon i sin engelska exil till Napoleon IV, men i realiteten hade kejsarväldet i Frankrike gått under.
Louis Napoléon drömde om att göra en militär karriär av samma slag som den hans fars berömde farbror hade gjort. Trots motstånd från familjen gav prinsen sig iväg, när zulukriget bröt ut 1879.
Struntade i varningar
I Afrika red prinsen ofta iväg från sin eskort för att jaga zuluer på savannen. En av prinsens vänner, den brittiske löjtnanten Arthur Bigge, varnade honom: ”Gör inget överilat, och ta inga onödiga risker.”
Under en expedition i juni 1879 hade prinsen och ett par soldater stigit av hästarna, när omkring 40 zuluer plötsligt gick till attack.
Deras stridsrop fick prinsens häst att skena iväg i panik. Enligt en soldat som kom undan drog Louis Napoléon sin pistol, men dödades av zuluernas spjut.
När kroppen dagen därpå hittades konstaterades 18 spjutstick – ett hade gått genom ögat och in i hjärnan. I England fick prinsen en statsbegravning, och en avlägsen kusin till Napoleon III utropades till Napoleon V.