Sedan den franska revolutionen 1789 hade det mesta av Europa varit i krig mot Frankrike.
Tio år senare genomförde Napoleon Bonaparte en kupp och blev landets enväldige förstekonsul.Den nye ledaren ville ha lugn och ingick 1802 fred med bland annat Storbritannien.
Fredsavtalet visade sig dock vara ogynnsamt för britterna – bland annat skulle de avstå ön Malta, vilket gav Frankrike herraväldet över Medelhavet.
”Den förödande utsikten till ännu ett hopplöst, blodigt krig”, var emellertid värre, medgav den engelske chefsförhandlaren, markis Charles Cornwallis, i ett brev.
”Det jag framför allt söker är storhet: Det som är stort är alltid vackert.” Napoleon Bonaparte
Redan ett år senare bröt avtalet samman, när Frankrike lade skyhöga avgifter på import av brittiska varor. Napoleon blev kejsare 1804, och för att kväsa fransmannen ingick britterna allianser med bland annat Österrike, Preussen och Ryssland. Ofta betalade britterna de allierades krigsmateriel.
Fram till Napoleons nederlag vid Waterloo 1815 var kejsaren konstant i krig mot koalitioner av allierade. Han intog Wien, Berlin och Moskva, men behöll aldrig fiendernas huvudstäder eller deras territorium.