Den 18 juni 1815 möttes krigskonstens stora genier Napoleon och Wellington för första och sista gången i slaget vid Waterloo i Belgien.
Den franske kejsaren hade emellertid missat underrättelserna om den brittiske hertigens nyaste strategi och förlorade därför mot sin rival.
Wellington var den förste som placerade sina styrkor på sluttningen bakom en kulle i stället för på dess krön.
Överraskningsanfall lurade Napoleon
Positionen lurade den gammaldags Napoleon, när han på eftermiddagen beordrade sina styrkor att angripa de allierades belgiska soldater, för när hans styrkor anföll rusade de dittills dolda brittiska soldaterna upp på backkrönet och avfyrade sina musköter mot de franska soldaterna.
De belgiska åkrarna förvandlades till ett blodbad, och när fler allierade styrkor ryckte fram senare på kvällen var Napoleon dömd att förlora.
Napoleon mot Wellington
Kanonkungen
- Dålig kännedom om fienden
- Underskattade Wellington
- Elitstyrkorna misslyckades
Försvararen
Skicklig strateg
Fick hjälp från allierade
Väl förberedd
Därför förlorade Napoleon:
Den franske kejsaren kände inte till Wellingtons nya defensiva strategi. När hans vanliga överraskningsanfall misslyckades och leden bröts upp, hann han inte vinna, förrän 40000 preussiska soldater fick hans sista hopp, elitkåren, att fly.
Därför vann Wellington:
Wellington tänkte ut nya positioner till sitt försvar och lurade Napoleon. Han fick dessutom hjälp av nästan 100000 allierade soldater.
