Besvärliga släktingar var en plåga för Napoleon

Blod var tjockare än vatten på Korsika och när Napoleon blev kejsare av Frankrike år 1804 litade han endast på sin familj. Sex bröder och systrar, en svärson och en svåger tilldelades europeiska troner. Familjen skulle hjälpa Napoleon med att styra över kontinenten och besegra ärkefienden Storbritannien. Istället kommer de odugliga släktingarna förråda honom när hans rike kollapsar år 1814.

Napoleon gav sin släkt makten över stora delar av Europa, men blev förrådd.
© dea/scanpix

Publicerad den 13.10.16

Av Esben Mønster-Kjær

Joseph ville få allt till skänks

Kung av Neapel (1806–1808)

Kung av Spanien (1808–1813)

Redan vid 15 års ålder kände Napoleon ett ansvar för sin storebror. Joseph ville helst bara lata och roa sig, och förväntade sig att andra betalade.

Brödernas fattige far hade inte råd med utbildning åt dem, men lyckades få in Joseph på ett prästseminarium som betalades av staten.

Efter fem år hoppade sonen av och krävde att få gå en officersutbildning, innan han till sist valde juridik. Under tiden hade fadern dött och Napoleon försörjde familjen på sin löjtnantslön.

Först vid 26 års ålder kunde Joseph hjälpa sin mor och sina yngre syskon. Han gifte sig med dottern till en rik sidenhandlare och därmed var pengabristen över.

Hela livet retade sig Joseph på att han var nummer två efter sin yngre, men mer talangfulle och företagsamme, bror. Det hindrade honom emellertid inte från att ta emot pengar och titlar av Napoleon.

Napoleons order ignorerades

1806 blev Joseph kung av Neapel – och härskare över Syditalien. Den förnäma rangen var bara en kuliss, jobbet gick ut på att vara Napoleons förlängda arm som kontrollerade landet och drev in skatter. Men kung Joseph ignorerade alla order.

I stället för att arbeta roade han sig med älskarinnor, konstnärer och författare, och hans leverne var så dyrt att han var tvungen att tigga pengar av Napoleon.

Joseph var en stor besvikelse, men ändå erbjöds han en ny tron 1808. Napoleon ville göra honom till kung av Spanien och Joseph tackade genast ja – något han snart bittert ångrade.

Spanjorerna hade gjort uppror, och ett brutalt gerillakrig rasade mot den franska ockupationsarmén. 1813 jagades Joseph ut ur landet och han levde resten av sitt liv i exil.

Jérôme ville bara roa sig

Kung av Westfalen

Napoleon hade ett gott öga till sin 15 år yngre bror – kallad "Fifi". Men Jérôme levde som en ansvarslös tonåring när han fick ett kungadöme i Tyskland. Han festade, var otrogen och köpte dyra kläder. Hans tyska prinsessa älskade honom trots det och efter Napoleons fall säkrade hon Fifi ett bekvämt liv.

Elisa var övervakad

Storhertiginna av Toscana

Kejsaren gillade inte sin äldsta syster, men hon visste hur hon skulle göra sig nyttig. I hennes italienska hertigdöme följdes kejserliga påbud och kyrkklockorna ringde varje gång Napoleon vann ett slag. Trots det var han aldrig nöjd. Elisa beskylldes för att skicka för lite soldater och pengar.

Louis ville vara en riktig kung

Kung av Holland

Louis förstod aldrig att han bara var sin bror Napoleons marionett. Han försökte vara en god kung i Holland, fyllde sitt hov med lokala förmågor och försökte lära sig språket. I hans mun lät ordet kung dock förvillande likt holländska för "kanin".

Napoleons krig gick ut över holländarnas handel och Louis gav dem lov att smuggla in brittiska varor. Det kostade honom tronen och Holland blev en fransk provins.

Eugène var ettm dygdemönster

Vicekung av Italien

Napoleons styvson hade allt som resten av familjen saknade: flit, lojalitet, statsmannaskap och talang för krigföring. Och han beklagade sig aldrig över att han bara var vicekung, medan Napoleon själv bar kungatiteln. Italien bidrog till Napoleons krig med både pengar och totalt 200 000 soldater.

Till och med Napoleons fiender respekterade Eugène och många beklagade att han förlorade allt vid sin styvfars fall år 1814. Han fick en hertigtitel och ett gods i Sydtyskland.

Lucien vägrade lämna hustrun

Envise Lucien fick ingen krona. Napoleons lillebror gifte sig med en bankdirektörs änka, och gick inte med på att skiljas för att i stället äkta en prinsessa.

Bröderna grälade i åratal, tills Lucien försökte fly till USA år 1810. Britterna tillfångatog hans skepp och som kändisfånge i England beundrades han som brodern som sade nej till Frankrikes kejsare. Napoleon rasade däremot över Luciens "förräderi".

Bernadotte kände ingen tacksamhet

Kronprins av Sverige (från 1810)

Officeraren Bernadotte gifte sig med Joseph Bonapartes svägerska och det fick Napoleon att betrakta honom som släkt. Han befordrades och fick belöningar, trots att han varken var talangfull eller lojal.

Svenskarna saknade år 1810 en tronarvinge och valde Bernadotte för att få en god relation med Napoleon. Till sin förvåning blev de i stället Frankrikes fiender.

Bernadotte erbjöd sig att vända sig mot Napoleon om han fick Norge som belöning, och den handeln accepterade Europas stormakter. Hans släkt sitter fortfarande på tronen i Sverige.

Pauline nöjde sig med sex

Hertiginna av Guastalla

Pauline och Napoleon hade inget gemensamt. Kejsarens vackra lillasyster hade inga ambitioner och levde för att roa sig, sex och juveler. 1806 tjatade hon till sig ett litet furstendöme i Italien, som hon sålde, för att direkt spendera pengarna.

"Det är omöjligt att föreställa sig hennes perfekta skönhet", skrev en furstinna. "Hon äger en beundransvärd figur – beundrad av lite för många." Pauline poserade naken för konstnärer och tog emot gäster i badet. Napoleon rasade över skandalerna, men förlät henne varje gång.

Caroline ville stiga i rang

Storhertiginna av Berg (1806–1808)

Drottning av Neapel (1808–1813)

Napoleon var inte glad när hans syster Caroline gifte sig med hans mest betrodda officer. Tillsammans hade hon och Joachim Murat nästan större maktbegär än han själv.

När Napoleon gav dem ett tyskt furstendöme 1806 fick han inget tack, eftersom det äkta paret krävde ett helt kungarike. Han upphöjde dem till drottning och kung av Neapel för familjefridens skull.

Caroline och Joachim kämpade om makten över sitt nya rike. Men när tronen vacklade under Napoleon 1814 var de överens om att hugga honom i ryggen; han skulle inte få dra dem med sig i fallet. Det äkta parets intriger kostade dem dock tronen ett år senare.