Generalen som fick skulden för dödsmarschen
General Homma hade redan fått sparken från armén när dödsmarschen från Bataan ägde rum – ändå dömdes han till döden för den. Bakom det låg Douglas MacArthur.
Diktargeneralen Masaharu Homma.
När militärpoliserna fäste Masaharu Homma vid en påle en kvalmig filippinsk aprilnatt kunde han se tillbaka på en framgångsrik militär bana som krönts med att han i triumf red in i en erövrad huvudstad, men som klippts kort när han fick bära hundhuvudet för andras inkompetens. Och nu skulle han skjutas för krigsbrott han inte hade begått eller ens känt till.
Homma var den främste av alla excentriker som nådde generals rang i den japanska armén under 1900-talets första hälft: en reslig aristokrat, hängiven anglofil, aspirerande författare. Han var charmig, känslig, human och något av en romantisk svärmare; hans äktenskap – det första en katastrof, det andra lyckligt – var med kvinnor som hans konservativa kollegor rynkade på näsan åt.
Västinfluerad general
Homma har kallats för den mest västinfluerade av alla japanska generaler. Så var han också motståndare till kriget mot USA och Storbritannien samt en besvärlig och ifrågasättande underordnad. Allt detta kunde den japanska armén förlåta honom för, av den enkla anledningen att han var briljant. Ingen uppgift var för stor för honom; kurser och befattningar klarades med glans.
Genom åren hann han delta i första världskrigets skyttegravskrig på västfronten, träffa Adolf Hitler, bo flera år i Indien och leda en division i det andra kinesisk-japanska kriget. När han utsågs till generallöjtnant 1938 var hans bana mot ännu högre höjder utstakad. Men Filippinerna kom att kosta honom allt.
Homma erövrade Manilla
Inför kriget i Stilla havet utsågs Homma till chef för 14. armén. Uppdrag: invadera Filippinerna och erövra Manilla med dess viktiga hamn på femtio dagar. Hommas soldater sopade undan sina amerikanska och filippinska motståndare i en väl genomförd kampanj. Efter två veckor kunde han rida in i Manilla iförd sin paraduniform.
Men det fanns smolk i bägaren. General Douglas MacArthur hade nämligen låtit sin armé retirera till Bataanhalvön, där den blockerade Manillas hamn och gjorde Hommas seger meningslös.
Homma hade förutsett en sådan händelseutveckling och frågat kejserliga högkvarteret i Tokyo rakt ut om det var erövra Manilla eller krossa MacArthurs armé som var hans mål. Det första, fick han veta.
Japanska soldater driver på amerikanska och filippinska fångar under »dödsmarschen från Bataan» i april 1942.
Intog Corregidor för långsamt
Bataan visade sig vara lätt att försvara och Homma behövde vänta in förstärkningar. En seger som enligt plan borde varit bärgad i februari fullbordades i april. Fästningsön Corregidor föll först i maj.
Kejserliga högkvarteret behövde rädda ansiktet och den okonventionelle Homma var en lämplig syndabock. Hommas verkliga fel var att han hade följt sina order, men fann sig nu anklagad för bristande aggressivitet.
I augusti 1942 befriades han från sin befattning och överfördes till reserven. En lysande militär karriär klipptes kort vid 54 års ålder.
Dödsmarschen från Bataan
Det var dock inte hans överordnade som beseglade Hommas öde, utan hans underordnade. Förflyttningen av de bortåt 80 000 amerikanska och filippinska soldater som kapitulerade på Bataan i april 1942 spårade nämligen ur. Krigsfångarna var för många, för sjuka och svaga, och Hommas soldater var själva hungriga och sjuka.
Det sedvanliga japanska föraktet för krigsfångar gjorde sitt därtill. Under »dödsmarschen från Bataan» mördade Hommas brutaliserade soldater tusentals värnlösa krigsfångar eller lämnade dem helt enkelt att dö.
Hade det inte varit för Douglas MacArthur hade Homma nog kunnat leva resten av sina dagar i det nya, fredliga Japan som steg fram ur världsbrandens aska. Men MacArthur hade en självbild i Napoleonklass och kunde inte smälta sitt nesliga nederlag – som slutade med den amerikanska arméns största kapitulation någonsin – och flykt från Bataan.
Douglas MacArthurs hämnd
Som de facto härskare av det ockuperade Japan lät han arrestera sin gamle överman, anklagad för krigsbrott. Den känslige Homma fann sig plötsligt vara »besten från Bataan» inför världen.
Det var en skenrättegång. MacArthur var i Tokyo, men hans skugga ruvade tungt över rättssalen. Alla inblandade visste vad han förväntade sig. Fem generaler utan juridisk utbildning var domare och jury. Beviskraven var obetydliga. Hörsägen dög. Några bevis för att Homma hade beordrat eller ens kände till dödandet kom aldrig i ljuset, men det spelade ingen roll.
Åklagaren menade att han borde ha vetat vad som pågick och därför var det hans ansvar. Han fälldes.
Domen verkställdes strax efter midnatt den 3 april 1946 en bit från Manilla. Tre kulor träffade Masaharu Homma i hjärtat och dödade honom direkt. Han dog som en krigsbrottsling, men hans verkliga brott var att han hade förödmjukat Douglas MacArthur. Ett märkligt slut för en märklig människa.
Publicerad i Militär Historia 8/2017