De modiga musketörerna i Alexandre Dumas populära roman ”De tre musketörerna” (1844) är inte bara en produkt av författarens fantasi. Huvudpersonerna Athos, Porthos, Aramis och d'Artagnan baseras på personer som levde i 1600-talets Paris och – av allt att döma – ingick i kungens musketörgarde.
Dumas hämtade deras namn ur en bok som påstods vara d'Artagnans memoarer men musketörernas karaktärer skapade Dumas själv. Bortsett från d'Artagnan har Dumas musketörer därför inte så stora likheter med personerna bakom romanens figurer.
Charles de Batz-Castelmore d'Artagnan är den av Dumas musketörer som historikerna vet mest om, tack vare hans ställning som näst högste befäl i musketörstyrkan. d'Artagnan föddes ca 1610–15 i en lågadlig familj och gick som ung in i musketörkåren.
Hans skicklighet väckte uppmärksamhet och bland annat kungens inflytelserike rådgivare kardinal Mazarin stödde hans karriär. d'Artagnan spelade en ledande roll under Ludvig XIV:s europeiska fälttåg och blev känd för sitt stora mod. Hans privatliv var inte lika lyckat. Ett resonemangsäktenskap med en adelsdam gav honom två söner men vare sig kärlek eller ekonomisk trygghet.
Efter sex år lämnade hans hustru honom eftersom han spenderade för mycket av familjens pengar på musketörkåren. d'Artagnan och hundra av hans män
stupade vid Maastricht år 1673.
Armand d'Athos – känd som den ädle och aristokratiske Athos – vet historikerna väldigt lite om. Det är dock ett faktum att han föddes i provinsen Gascogne i södra Frankrike och gick in i musketörkåren i början av 1640-talet. Athos dog i strid i december 1643.
Isaac de Porthau – Dumas glade, rättframme Porthos – kom också från Gascogne. Porthau anslöt sig till musketörerna år 1642 men lämnade kåren 1654 och gav sig in i politiken. Han dog i juli 1712, omkring 95 år gammal.
Henri d'Aramitz – den förfinade Aramis – föddes 1620 i en högt respekterad adelssläkt. Han ingick i kungens musketörkår från maj 1640 till 1646 och återvände därefter till familjens gods i Gascogne. Han dog antingen 1655 eller 1674.