Flickr/Wikipedia
Ørnereden Hitler Alperne

Ät middag i Hitlers Örnnäste

När Adolf Hitler fyllde 50 år 1939 fick han en storslagen present – ett ”tehus” som låg på toppen av berget Kehlstein i de bayerska Alperna. De allierade döpte senare huset till Örnnästet. I dag är det en restaurang.

I april 1937 fick Martin Bormann, en av Hitlers närmaste medarbetare, en briljant idé. Som gåva till Hitler ville han låta bygga ett ”tehus” på toppen av berget Kehlstein uppe på Obersalzberg i de bayerska Alperna.­

På grund av husets placering på 1.834 meters höjd kallade de allierade styrkorna så småningom det lilla te­huset för ”Örnnästet”.

Elva år tidigare hade Hitler hyrt och sedan köpt lantstället Berghof i området. Här kopplade Führern av, och det var också här han skrev andra hälften av propagandaskriften ”Mein Kampf”.

Kort efter att nazisterna kommit till makten år 1933 anlades ett stort komplex av lyxiga semesterbostäder för regimens toppar kring Hitlers Berghof-bostad.

Martin Bormann stod för bygget och han lät de flesta av de gårdar och privata hus som redan fanns i området jämnas med marken. Därefter spärrades hela området av och delades in i tre olika säkerhets­zoner som var och en krävde särskilda passersedlar.

Hitler var dock inte särskilt nöjd med förändringarna kring hans fridfulla lantställe. För att blidka Hitler anlade Bormann därför ett nät av vackra stigar och byggde ett lusthus på Mooslahnerkopf nedanför Berghof.

Hösten 1937 stod lusthuset klart. Det blev en stor succé. När Hitler bodde på Berghof besökte han det nästan dagligen och det blev också ett mycket uppskattat utflyktsmål för nazistledarna.

Men lusthuset var inte tillräckligt för Bormann. I april 1937 satte han därför igång byggandet av Örnnästet på toppen av Kehlstein på nära två kilometers höjd. Det vansinniga projektet slutfördes på rekordtid.

Trots snöfall och laviner arbetade man hela vintern och i september 1938 stod Kehlsteinhaus klart för att ta emot besökare.

Hitler var imponerad men inte förtjust när han sju månader före det officiella överlämnandet besökte huset.

Han led av yrsel och höjdskräck och tålde inte den tunna bergsluften. Inte heller tyckte han om den hiss som skulle ta besökarna de sista 120 metrarna upp till huset.

Den stora hissens innerväggar­ var klädda med blankpolerad mässing som skulle få den att se större ut, men Hitlers klaustrofobi gjorde ändå färden till en obehaglig upplevelse.

Führern var dessutom rädd att blixten skulle slå ned i den lilla byggnad på hustaket där motorn och hissanordningen fanns.

Kehlsteinhaus hade faktiskt skadats allvarligt av två åsknedslag under byggandet, men det fick Hitler aldrig reda på.

Totalt gjorde Hitler 14 offi­ciella besök i Kehlsteinhaus, det sista i oktober 1940. Hur många gånger han var där inofficiellt vet man inte, men det var inte många.

Hitlers älskarinna Eva Braun var däremot mycket förtjust i tehuset som hon betraktade som sin egen fristad.

I slutet av kriget fruktade de allierade att Hitler skulle försöka sig på en sista försvarsstrid i en ”Alpfästning” i Obersalzberg. Royal Air Force bombade därför komplexet den 25 april 1945.

Många av byggnaderna förstördes under bombningarna och resten raserades när lokalbefolkningen och senare de allierade trupperna plundrade dem.

De sista resterna av huskomplexet fraktades bort när de amerikanska ockupationsmyndigheterna åter­lämnade Obersalzberg till de tyska myndigheterna år 1952.

Örnnästet skulle ockå ha bombats, men de allierade lyckades aldrig träffa det.

Huset skonades 1952 eftersom det inte på samma sätt som Berghof var knutet till Hitlers person, och eftersom den bayerska delstatsledningen såg stora turistmässiga möjligheter i den fantastiska anläggningen.