På 1960-talet kastade Sovjetunionen och USA sig in i en kärnvapenkapprustning som fortsatte ända in på 1980-talet.
Under denna period hade USA mellan 20 000 och 30 000 kärnvapen i lager.
I början av 1960-talet hade Sovjetunionen några tusen vapen, men man inledde en upprustning som kulminerade med cirka 40 000 kärnvapen på 1980-talet.
Redan vid 1960-talets mitt hade USA och Sovjetunionen tillräckligt med kärnvapen för att utplåna varandra.
Båda länderna följde en militär doktrin som föreskrev ett förödande motangrepp vid angrepp med kärnvapen.
För det ändamålet utvecklade länderna robotar som kunde avfyras från ubåtar. I teorin avhöll politiken länderna från att angripa varandra, eftersom ett kärnvapenanfall skulle leda till det egna landets undergång.
Kapprustningen drevs bland annat av att länderna saknade detaljerade kunskaper om varandras vapenlager. Antalet vapen överskattades ofta och rädslan för att halka efter bidrog till kapprustningen.
Kapprustningen avslutades 1987, då USA:s president Ronald Reagan och Sovjetunionens ledare Michail Gorbatjov kom överens om att skrota delar av sina kärnvapenlager.
Så många kärnvapen hade USA och Sovjetunionen.