”Veckan som förändrade världen” – så sa USA:s president Richard Nixon, när han efter ett officiellt besök i Kina berättade för pressen om sin unika resa.
En vecka tidigare – den 21 februari 1972 – hade Nixon blivit den förste amerikanske presidenten som rest till det kommunistiska Kina. Via sina tv-apparater kunde amerikanerna följa sin inbitne antikommunistiske president, när han besökte sevärdheter och för första gången fick titta in bakom den så kallade bamburidån, som höll Kina åtskild från västvärlden.
Hjärnan bakom besöket var utrikesminister Henry Kissinger, som i hemlighet själv hade rest till Kina sju månader tidigare. Utom räckhåll för tv-kamerorna arbetade Kissinger och hans medarbetare för att få de sista detaljerna på plats i ett dokument – Shanghaikommunikén – som amerikanska och kinesiska diplomater hade förhandlat om i månader.
Det historiska handslaget mellan Nixon och Mao markerade början på en ny era mellan USA och Kina.
Taiwan var en stötesten
Dokumentet presenterades för allmänheten mot slutet av Nixons besök och underströk att både USA och Kina skulle sträva mot en ”normalisering av förhållandena” och att inget av länderna skulle ”söka hegemoni” i Asien och Stillahavsområdet.
Den känsliga frågan om Taiwans politiska status lades åt sidan. Kina slog fast att ”Taiwan är en provins i Kina”, medan USA underströk att landet var inställt på ”en fredlig lösning av frågan om Taiwan”.
Källor uppgav att Nixon mellan fyra ögon hade försäkrat Mao om att USA inte tänkte uppmuntra Taiwan till självständighet.
Med sin underskrift på Shanghaikommunikén tog Nixon det första steget mot de formella diplomatiska förbindelser mellan USA och Kina som trädde i kraft sju år senare under hans efterträdare Jimmy Carters tid som president.