”Vanlig logik biter inte på Sovjetunionen”

Vid andra världskrigets slut är USA och Sovjetunionen på kollisionskurs, men amerikanerna vet ännu inte hur de ska hantera det nya hotet.

Vid andra världskrigets slut är USA och Sovjetunionen på kollisionskurs, men amerikanerna vet ännu inte hur de ska hantera det nya hotet.

Wikimedia

Moskva, Sovjetunionen, 22/2 1946

USA:s chargé i Sovjetunionen (Kennan, red.) till USA:s utrikesminister

HEMLIGT

Jag ber om ursäkt i förväg för att jag överbelastar telegrafen. Men det som står på spel är akut angeläget, i synnerhet i ljuset av vad som precis har inträffat*.

Vårt svar måste enligt min uppfattning komma med det samma.

I grunden är Sovjetunionens inställning, vilket framgår av den officiella propagandan, som följer: Sovjet är enligt egen utsago omringat av kapitalister, och fredlig samexistens kommer i långa loppet att vara omöjlig.

Av det påståendet kan vi sluta oss till att Sovjet inte enbart kommer att göra allt som står i landets makt för att främja sin egen ställning överallt på jorden. Sovjetunionen kommer även att ta varje tillfälle i akt att reducera de kapitalistiska ländernas styrka och inflytande.

© Archive PL/Imageselect

George Frost Kennan

Levde: 1904-2005.

Nationalitet: Amerikansk.

Sysselsättning: Diplomat, rådgivare, författare och historiker.

Civilstånd: Gift och far till fyra barn.

Känd för: Kennan skrev in sig i historien med sitt 8000 ord långa telegram, som vi här återger i utdrag. Telegrammet säkrade Kennan viktiga poster i USA:s regering. År 1947 var han bland annat med om att utforma Marshallplanen, som genom ekonomiskt bistånd ­garanterade tillväxt, frihet och ­demokrati i efterkrigstidens Europa.

Innan vi tar reda på vad allt detta betyder i praktiken är det viktigt för mig att påpeka att det sovjetiska kommunistpartiets officiella inställning inte delas av folket.

Det ryska folket är i stor utsträckning vänligt inställt till den omgivande världen. Ryssarna är ivriga att utforska sin omgivning och att utnyttja sina förmågor. Framför allt är den enskilde ryssen angelägen om att leva i fred och få njuta frukterna av sitt arbete.

Men för maktapparaten, alltså partiet, den hemliga polisen och regeringen, är par­­­­ti­­lin­­jen helt avgörande, och det är ju när allt kommer omkring dessa vi har att göra med, inte folket.

Därför är det partilinjen vi måste förhålla oss till. I och med det måste vi se till att komma ihåg att de antaganden som ligger till grund för partilinjen i stor utsträckning är felaktiga.

Erfarenheten har nämligen visat att kapitalistiska och socialistiska stater mycket väl kan existera sida vid sida och ömse­sidigt berika varandra.

”Världs­­kom­­mu­nis­men är som en pa­ra­sit. Den livnär sig på sjuk vävnad.” George Kennan.

Vi känner nu till Sovjetunionens grundläggande antaganden och avsikter. Nu ska vi se vad vi kan förvänta, när det gäller politikens praktiska tillämpning.

Vi måste vara uppmärksamma på följande: Sovjetunionen kommer att rikta sig framför allt till koloniserade länder3, underutvecklade länder och folkslag som på ett eller annat sätt lyder under andra makter.

Sovjetunionen kommer att försöka för­hin­­dra att västländer får inflytande i dessa länder. Lyckas det kommer det att uppstå ett maktvakuum, som kommunisterna kommer att utnyttja.

Ryssarna kommer energiskt att försöka få fotfäste i länder där de uppfattar att folk har något emot väst. Det gäller så olikartade områden som Tyskland*, Argentina, Mellanöstern etcetera.

Sovjetmakten skiljer sig från Hitlers Tyskland på väsentliga punkter. Sovjet följer ingen fast plan, och landet kastar sig inte heller ut i vilda äventyr. Vanlig logik biter inte på

Sovjetunionen, men landet är känsligt för maktens logik. Därför är det lätt att få Sovjet att ge efter. Det gör landet nämligen i regel, när det möter tillräckligt hårt motstånd.

Om motståndaren har tillräcklig styrka och tydligt visar att han tänker använda den, behöver han sällan göra något alls.

Containment-politiken, ett resultat av Kennans telegram, ledde 1950 till Koreakriget, kalla krigets första militära konflikt. Kriget krävde minst 2,5 miljoner liv.

© U.S. Department of Defense Archive/Imageselect

Vårt första steg måste emellertid vara att förstå vad vi har att göra med. Vi måste stu­­de­­­ra världskommunismen med sam­­ma mod, samma distanserade ob­jek­ti­vi­tet och samma beslutsamhet som en läkare visar, när han studerar en störd och oregerlig individ.

Precis som läkaren måste vi låta bli att låta oss påverkas känslomässigt av det som vi observerar.

Samtidigt måste vi se till att våra medborgare blir utbildade på ett sådant sätt att de förstår hur förhållandena verkligen ser ut i Ryssland. Jag är övertygad om att amerikanerna inte skulle vara alls så hysteriskt anti-sovjetiska som de är om de förstod hur saker och ting faktiskt hänger ihop.

Inget är så farligt eller så skräck­­­­­­­in­­­­­jagan­de som det okända. Hur vi klarar oss i framtiden beror emellertid i hög grad på hur välmående vårt eget samhälle är.

Det är nämligen på det sättet att världskommunismen är som en parasit. Den livnär sig på sjuk vävnad.

Allt som bidrar till att lösa våra egna problem här i USA och till att stärka självförtroendet, disciplinen, moralen och samhällsandan hos vårt folk, är en diplomatisk seger över Moskva.
Om vi låter vårt eget land förfalla kommer Moskva att vinna på det.

Vi måste dessutom bli bättre än tidigare på att förklara för andra nationer hur vi skulle vilja att världen utvecklas i framtiden. Det räcker inte att få människor att bete sig som vi.

Många människor i utlandet – det gäller åtminstone Europa – är trötta och rädda på grund av tidigare erfarenheter. De är därför mindre intresserade av abstrakt frihet än av säkerhet.

De söker vägledning och hjälp. Det måste vi vara bättre än ryssarna på att erbjuda dem. Om inte vi tar hand om det, så kan vi vara säkra på att ryssarna gör det.

Vi måste ha mod och självförtroende nog att hålla fast vid våra egna sätt att göra saker på. När allt kommer omkring är den största faran med våra försök att lösa problemen med sovjetkommunismen att vi tillåter oss att bli som dem som vi försöker bekämpa.

Kennan

Epilog

Kennans telegram låg till grund för ”containment”, en strategi som gick ut på att hämma sovjetiskt inflytande överallt i världen. Trumanregeringen fokuserade efter 1949 nästan uteslutande på den militära delen av strategin – ett val som fick USA att gå in i Koreakriget och som fick Kennan att säga upp sig.

Han ägnade resten av sitt långa liv åt att kri­­ti­se­ra omväxlande amerikanska regeringars ensidiga fokus på militär makt och åt att förklara att USA:s framgång beror framför allt på förmågan att skapa ett väl fungerande samhälle som gynnar medborgarna och på att föregå med gott ­exempel för andra nationer.