Den 12 mars 1947 gick den amerikanske presidenten Harry S. Truman upp i talarstolen i kongressen och förkunnade att USA hädanefter skulle ”stödja fria folk, som gör motstånd mot försök att förtrycka dem”.
I sitt epokgörande tal slog Truman fast att USA skulle följa en ny utrikespolitisk princip om att stötta de länder som riskerade att hamna under Sovjetunionens och kommunismens inflytande.
I praktiken innebar den nya politiken – känd som Trumandoktrinen – till en början att USA skulle stötta Grekland och Turkiet ekonomiskt och militärt för att förhindra att länderna föll i händerna på kommunister.
Början till kalla kriget
Den nya politiken var en markant uppgörelse med USA:s tidigare utrikespolitik, som lagt vikt vid att amerikanerna skulle lägga sig i andra länders angelägenheter så lite som möjligt.
Med Trumandoktrinen blev det utrikespolitiska fokuset ett annat. I framtiden skulle amerikanerna göra allt för att hejda Sovjetunionens inflytande, och president Trumans tal i kongressen betraktas därför ofta som inledningen på kalla kriget.