En öronbedövande explosion skakar presidentpalatset i Afghanistans huvudstad Kabul. Kort därefter hörs ändlösa salvor från kulsprutor.
Afghanistans kommunistiske president, Hafizullah Amin, beordrar sin adjutant att tillkalla hjälp från de sovjetiska trupperna.
Bara några dagar tidigare har de ryckt in i landet under förevändning att de ska stötta presidenten i hans kamp mot mujahidingerillan, en islamistisk rörelse som har erövrat 80 procent av landet.
”Det är ryssarna som skjuter!”, svarar adjutanten.
”Du ljuger! Det kan inte stämma!” ropar en chockad Amin och slänger askkoppen efter den unge mannen.
Det som tycktes vara en utsträckt sovjetisk hand är i själva verket en invasion.
Strax efter attacken mot presidentpalatset är Amin och 200 av hans livgarde döda, mördade av 520 specialtränade sovjetiska soldater.
Sovjetunionens invasion
Den sovjetiska attacken mot presidentpalatset den 27 december 1979 blev inledningen på den rad blodiga konflikter som kulminerade med kriget i Afghanistan år 2001.
I början gjorde de sovjetiska invasionstrupperna snabba framsteg. Stridsvagnarna trängde fram genom dalarna och tog kontrollen över stora delar av landet.
Men de motståndsgrupper som tidigare kämpat mot den kommunistiska regimen fortsatte sin kamp mot ockupationsmakten.
I synnerhet mujahidin bjöd de sovjetiska trupperna hårt motstånd i ett utmattande gerillakrig – med stöd av USA som under kalla kriget aktivt hjälpte antikommunistiska krafter över hela världen.
Mujahidin fick både pengar och vapen redan innan den sovjetiska invasionen ägde rum.
Tillsammans med lokala krigsherrar fick mujahidin snart kontrollen över större delen av landet och de sovjetstödda regeringstrupperna lyckades bara hålla stånd i de större städerna.
Först efter tio års krig, som då hade kostat 15 000 ryska soldater och mer än en miljon afghaner livet, drog sig det besegrade Sovjetunionen ur och lämnade efter sig ett splittrat och krigshärjat land.
Kriget kallades ”Sovjetunionens Vietnam” och var enligt många historiker en bidragande orsak till att Sovjetunionen förlorade kalla kriget.
USA stödde talibanerna
Efter Sovjetunionens tillbakadragande stred krigsherrar och mujahidin om makten i landet.
År 1993 lyckades till slut några av de stridande parterna bilda regering även om flera lokala krigsherrar fortsatte kampen, och inbördeskriget därmed var oavslutat.
I detta kaos uppstod talibanerna, en islamistisk rörelse som förordade en radikal tolkning av Koranen.
Rörelsen vann snabbt folkets stöd och fick även ekonomiskt stöd från al-Qaida – en arabisk militant organisation som hade deltagit i kampen mot Sovjetunionen.
Talibanerna inledde ett eget krig mot den afghanska regimen och 1996 kunde de ta makten i landet och göra det till en islamisk stat med sharialagar. Kvinnor fråntogs alla rättigheter, otrohet straffades med stening och stöld med stympning.
Trots dessa uppenbara brott mot mänskliga rättigheter möttes regimen till en början med välvilja från USA som ansåg att endast talibanerna kunde skapa stabilitet i regionen.
Kriget i Afghanistan har kostat USA nästan en biljon dollar och flera tusen människoliv.
Under åren som följde lyckades talibanerna besegra de flesta självständiga krigsherrar och strama åt greppet om landet.
Man införde ett totalförbud mot avbildning av människor och sprängde därför två gigantiska, antika Buddhastatyer i mars 2001.
Kriget mot terrorn
I september 2001 attackerade al-Qaida World Trade Center i New York och försvarshögkvarteret i Washington.
De amerikanska utredarna spårade terroristerna till Afghanistan men talibanerna, som stod i tacksamhetsskuld till al-Qaida, vägrade utlämna dem.
Fyra veckor senare svarade USA och Storbritannien med en invasion av Afghanistan under namnet Operation Enduring Freedom.
I samarbete med de afghanska oppositionsstyrkorna avsatte de talibanregimen. Men kriget var redan i gång.