I juli 1959 besökte USA:s vicepresident Richard Nixon (1913–1994) Sovjetunionen för att förhindra att det kalla kriget skulle trappas upp. Den blivande presidenten hade med sig en stor handelsdelegation.
Öppnandet av den amerikanska handelsmässan i Moskva höll dock på att gå snett när Sovjetunionens hetlevrade ledare Nikita Chrusjtjov hamnade i gräl med Nixon medan de inspekterade ett amerikansktillverkat kök utrustat med kylskåp och spis.
Pepsis vice VD, Donald Kendall, försökte lugna ner stämningen genom att bjuda Chrusjtjov på ett smakprov på företagets cola.
Kommunistledaren gillade smaken och kort därefter slöt Pepsi ett avtal med den sovjetiska regimen som gav PepsiCo ett monopol. Ärkerivalen Coca-Cola släpptes inte in i Sovjetunionen förrän 26 år senare.
Från vodka till ubåtar
En bild på Chrusjtjov när han drack Pepsi dök snart upp i många sovjetiska tidningar, och den goda publiciteten säkrade läsktillverkarens framgångar bakom järnridån.
Eftersom den sovjetiska rubeln var värdelös i väst bytte ryssarna Cola mot Stolichnaya vodka, som Pepsi fick ensamrätt att distribuera i USA. Men i slutet av 1980-talet drack befolkningen i Sovjetunionen en miljard flaskor Pepsi per år, vilket gjorde att amerikanerna hade mer vodka än vad företaget kunde sälja.
Lyckligtvis hade ryssarna något annat att byta med. År 1989, när kalla kriget var på upphällningen, erbjöd Sovjetunionen Pepsi en del av sin ålderstigna militära utrustning: 17 ubåtar, en kryssare, en fregatt och en jagare. Amerikanerna accepterade.
Under en tid ägde Pepsi därför världens sjätte starkaste flotta innan de rostiga fartygen såldes som skrot.
I samband med affären skröt Pepsis vice VD, Donald Kendall, inför USA:s nationella säkerhetsrådgivare:
”Vi avväpnar ryssarna snabbare än ni gör!”