I dag är vi vana vid att Nato deltar i militära operationer runtom i världen. Så har det emellertid inte alltid varit.
Från att ha varit en allians som skulle försvara Västeuropa har Nato åtagit sig nödhjälpsinsatser runtom i världen och har till och med gått i krig. Följ Nato här genom alliansens många förvandlingar.
- Två fiender: Sovjetunionen och kommunismen
- Samtliga 30 Natoländer
- Striden om Västtysklands medlemsskap i Nato
- Samtliga medlemmar av Warszawapakten
- Kubakrisen
- Frankrike drar sig delvis ur Nato
- Förlorar krigen i Vietnam och Afghanistan
- Nato återuppfinner sig själv på 1990-talet
- Vad står det i Natos artikel fem?
- Natos 13 generalsekreterare
- Trump hotar att lämna Nato
1945: andra världskrigets slut
Efter det förödande andra världskriget uppstår en ny maktdynamik i världen. Sovjetunionen, USA och Storbritannien har stridit på samma sida mot Nazityskland, men redan före världskrigets slut står det klart att alliansen lever på lånad tid.
Den 5 mars 1946: Churchills järnridåtal
Winston Churchill håller sitt berömda järnridåtal i Fulton i den amerikanska delstaten Missouri. I talet uttrycker han en stark oro för att en järnridå håller på att sänka sig i Europa mellan de östeuropeiska staterna, som kontrolleras av Sovjetunionen, och Västeuropas demokratiska stater.
Den 21–25 februari 1948: Pragkuppen
Efter en kupp tar kommunistpartiet makten i Tjeckoslovakien. Under landets parlamentariska kris tiden före kuppen hängde hotet om en sovjetisk militär intervention i luften, vilket underlättade för kommunisterna.
Den 24 juni 1948–den 12 maj 1949: luftbron till Västberlin
Den 24 juni 1948 inleder Sovjetunionen en blockad av Västberlin för att ta full kontroll över Berlin, som sedan andra världskrigets slut varit uppdelat mellan de allierade segrarmakterna. Som svar på blockaden tar västmakterna initiativ till en luftbro som ska frakta förnödenheter till det isolerade Västberlin. Året efter, den 11 maj 1949, ger Sovjetunionen upp blockaden.
Den 12 mars 1947: Trumandoktrinen
I ett tal till den amerikanska senaten formulerar president Harry S. Truman sin regerings nya så kallade containmentpolitik. Syftet är att ge stöd åt länder som riskerar att invaderas av Sovjetunionen. Samma tanke är central för grundandet av Nato.
Två fiender: Sovjetunionen och kommunismen
Den 4 april 1949: Nato grundas
År 1949 blir Nato en realitet. Försvarsalliansen ratificeras av de tolv medlemsländerna den 4 april 1949.
Ursprungligen bestod Nato av tolv länder. År 2022 består organisationen av hela 30 länder.
1950: Natos första generalsekreterare, Hastings Lionel Ismay
Churchills tidigare stabschef, Hastings Lionel Ismay, utses till Natos första generalsekreterare, den officiella beteckningen för Natos ledare.
Hastings Lionel Ismay, som ingick i den brittiska generalstaben, hade under kriget deltagit i de flesta större konferenserna mellan de allierade ledarna, i bland annat Casablanca, Moskva, Kairo, Teheran och Jalta.
1950: Eisenhower, Natos militära överbefälhavare
General Dwight D. Eisenhower, som senare blev amerikansk president, utses till Natos första militära överbefälhavare, en position som under åren därpå var förbehållen amerikanska fyrstjärniga generaler.
Samtliga 30 Natoländer
1950–1953: Koreakriget – utan Nato
Efter andra världskriget delades Korea i två ockupationszoner längs 38:e breddgraden. Sovjetunionen administrerade Nordkorea och USA Sydkorea.
Med tiden ökade spänningarna och år 1950 bryter kriget ut när nordkoreanska styrkor passerar gränsen till Sydkorea.
Angreppet fördöms i Säkerhetsrådet och samtidigt intervenerar USA i kriget på Sydkoreas sida. På den andra sidan stöttas Nordkorea av Sovjetunionen och Kina. Kina engagerar sig senare även militärt i kriget med hundratusentals soldater på Nordkoreas sida.
Flera länder deltar i kriget genom att bistå med antingen vapen eller militära enheter.
En internationell makt lyser dock med sin frånvaro: Nato. Det kommer att dröja många år innan Nato bestämmer sig för att skicka stridande enheter till ett konfliktområde.
Koreakriget slutar med att gränsen mellan de två staterna återupprättas längs 38:e breddgraden.
1952: Grekland och Turkiet blir medlemmar i Nato
Den första utvidgningen av Nato skedde år 1952, då Grekland och Turkiet släpptes in i organisationen.
Turkiet, som gränsar till Sovjetunionen, ville åstadkomma säkerhet genom att gå med i försvarsalliansen. Det samma gällde Grekland, som inte ville riskera att som neutralt land hamna i kläm mellan ett Turkiet i Nato och ett Balkan under sovjetisk inflytande.
1953: Nikita Chrusjtjov, en ny sovjetisk ledare
Den 3 mars 1953 dör Josef Stalin. Efter en kort övergångsperiod tar Nikita Chrusjtjov den 14 september 1953 över posten som kommunistpartiets generalsekreterare.
Därmed blir han Sovjetunionens verklige ledare, en post som han behåller tills han år 1966 tvingas gå i pension.
Striden om Västtysklands medlemsskap i Nato
1954: Sovjetunionen vill bli Natomedlem
Sovjetunionen protesterade mot planerna på att låta Västtyskland ingå i Nato genom att påpeka att en utvidgning av alliansen skulle bidra till att destabilisera balansen i Europa.
I ett försök att, enligt egen utsago, garantera fred i Europa föreslog den sovjetiska ledningen därför år 1954 att även Sovjetunionen borde släppas in i Nato.
Förslaget avvisades snabbt av alliansens partner, som befarade att Sovjetunionen ansökte om medlemskap i syfte att förstöra alliansen inifrån.
Den 23 oktober 1954: Västtyskland blir medlem
I Paris undertecknar förbundskansler Konrad Adenauer Atlantpakten å Västtyskland vägnar. Därmed blir Västtyskland medlem i Nato.
Den 14 maj 1955: Warszawapakten bildas
Warszawapakten upprättades som en reaktion på Nato. Pakten undertecknades av åtta länder år 1955. Antalet medlemsländer i Warszawapakten utökades aldrig. Däremot föll vissa länder med tiden ifrån.
Samtliga medlemmar av Warszawapakten
1956: Ungernrevolten
Den 23 oktober uppstår oroligheter i Ungern i protest mot landets kommunistiska regering och Sovjetunionens dominerande inflytande över Ungerns politik.
Regeringen störtas och den moderata kommunisten Imre Nagy tillsätts som regeringschef. Den 1 november tillkännager han att Ungern vill lämna Warszawapakten.
Den 4 november intervenerar Sovjetunionen militärt. Efter efter en veckas hårda gatustrider i Budapest slås revolten ner. Ungern blir kvar i Warszawapakten och Imre Nagy avrättas.
Den 20 januari 1961: John F. Kennedy blir president
John F. Kennedy svärs in som president i USA efter att ett par månader tidigare ha besegrat Richard Nixon i presidentvalet.
Den 13 augusti 1961: Muren delar Berlin
Officiellt hette det i östblocket att Berlinmuren uppfördes som en ”antifascistisk skyddsmur”, som skulle hindra främmande makt från att angripa arbetar- och bondestaten Östtyskland. I själva verket var den riktad mot landets egen befolkning, för att hindra en massflykt till väst.
Oktober 1962: Kubakrisen
Under Kubakrisen försätts hela världen i högsta larmberedskap. Händelserna är av allt att döma det närmaste Nato och Warszawapakten kommer en militär konfrontation.
Kubakrisen
Den 22 november 1963: JFK mördas i Dallas
Under ett besök i Dallas i den amerikanska delstaten Texas skjuts John F. Kennedy av Lee Harvey Oswald medan han kör genom staden i en bilkortege. Vicepresident Lyndon B. Johnson blir ny president i USA.
Augusti 1964: Tonkinbuktintermezzot
Efter en militär konfrontation i Tonkinbukten i Vietnam, där två amerikanska militärflygplan skjuts ner och en pilot tas till fånga av nordvietnameserna, ger kongressen i USA presidenten bemyndigande att utöka den amerikanska militära närvaron i Vietnam och möta allt fientligt agerande med våld.
Nato deltar inte vid någon tidpunkt officiellt i Vietnamkriget.
November 1964: stöd till Nordvietnam
Både Sovjetunionen och Kina utökar sitt stöd till den kommunistiska regimen i Nordvietnam med rådgivare och vapen.
Frankrike drar sig delvis ur Nato
Förlorar krigen i Vietnam och Afghanistan
1981: Spanien blir medlem i Nato
År 1975 dör Spaniens diktator Francisco Franco, varefter en demokratisering av landet inleds. År 1982 blir Spanien medlem i Nato och år 1986 ratificeras det politiska beslutet genom en folkomröstning.
1985: Gorbatjov tar över makten i Sovjetunionen
År 1985 tillträder Michail Gorbatjov ämbetet som generalsekreterare i Sovjetunionens kommunistiska parti (SUKP).
Han vill reformera sitt land med perestrojka (omstrukturering) och glasnost (offentlighet).
Han blir populär i väst, men hans strävanden leder till kaos i Sovjetunionen och länderna i Warszawapakten börjar fatta beslut som inte har stämts av med Moskva.
Den 9 november 1989: Berlinmuren öppnas
På en presskonferens i Östberlin nämner politbyråmedlemmen Günter Schabowski i förbigående att östtyska medborgare nu kan resa fritt till Västtyskland.
Vid midnatt korsar de första östtyskarna gränsen till Västberlin. Sedan finns det ingen återvändo. Östtyskland går sakta men säkert mot sin undergång.
1990: Natos hemliga partisanarmé
År 1990 avslöjar Italiens regeringschef Giulio Andreotti att Nato i hemlighet har tränat hemliga paramilitära miliser i de europeiska medlemsländerna.
Dessa så kallade stay behind-grupper skulle fungera som välutbildade och välutrustade motståndsgrupper bakom fiendens linjer ifall Västeuropa skulle erövras av Warszawapakten.
Nyheten väckte stor debatt i Italien, framför allt när det avslöjades att stay behind-grupper under kalla kriget varit inblandade i nyfascistiska terrorattacker mot kommunistiska organisationer.
Den 3 oktober 1991: Tysklands återförening
Återföreningen mellan Västtyskland och Östtyskland är en realitet och Östtyskland upphör att existera.
1992: Nato i krig i före detta Jugoslavien
På FN:s uppmaning patrullerar Natofartyg i Adriatiska havet för att upprätthålla ett vapenembargo mot Serbien.
Nato återuppfinner sig själv på 1990-talet
Den 12 april 1993: Nato upprättar flygförbudszon i Bosnien
Nato går aktivt in i inbördeskriget i före detta Jugoslavien. Insatsens officiella syfte är att skydda civilbefolkningen. En flygförbudszon upprättas i vissa delar av Bosnien och Hercegovina.
I samband med detta kommer Nato vid flera tillfällen i direkt konfrontation med serbiska styrkor. I februari 1994 skjuts fyra serbiska stridsflygplan ner av Nato.
1995: Massakrer och flygbombningar
Kriget i före detta Jugoslavien trappas upp. Den serbiska armén använder FN-soldater som sköld för att undvika flyganfall.
I juli 1995 äger folkmordet i Srebrenica rum. Över 8 000 muslimska bosniaker dödas. Från augusti får Nato ytterligare befogenheter att bomba serberna.
December 1995: Daytonavtalet
Kombinationen av Natos offensiv och bosniakernas och kroaternas militära offensiv tvingar de bosniska serberna till förhandlingsbordet.
I december 1995 ingår krigets parter ett fredsavtal. Det sker på flygbasen Wright-Patterson i Dayton i den amerikanska delstaten Ohio, med president Bill Clinton som värd.
Natos bombkampanj i Bosnien och Serbien är kontroversiell, eftersom den inte har FN:s stöd – och för att det visar sig vara omöjligt att undvika att ett stort antal civila faller offer för bomberna.
1999: Nato går i krig i Kosovo
När det återigen utbryter krig i före detta Jugoslavien, nu i Kosovo, behövs återigen fredsbevarande styrkor. Den här gången lägger emellertid Ryssland in sitt veto i Säkerhetsrådet.
För första gången väljer därför Natoländerna att gå i krig utan en FN-resolution i ryggen. I 78 dagar bombar Nato serbiska ställningar och militära installationer.
Den 12 mars 1999: Tre nya länder i Nato
Den fjärde utvidgningen av Nato är ett faktum när Tjeckien, Ungern och Polen blir medlemmar. Alliansen har därmed växt från 16 till 19 länder.
Den 11 september 2001: Terrorattackerna
Muslimska fundamentalister utskickade och finansierade av Usama bin Ladin utför självmordsattacker mot dels Twin Towers i New York, dels Pentagons högkvarter i Washington.
9/11
Den 11 augusti 2003: Nato tar över ledningen i Afghanistan
År 2003 tar Nato över ledningen av den internationella militära styrkan i Afghanistan (Isaf). Det är första gången Nato involverar sig militärt och operationellt utanför Europa.
Vad står det i Natos artikel fem?
2004: Sju nya länder blir Natomedlemmar
Bulgarien, Estland, Lettland, Litauen, Rumänien, Slovakien och Slovenien blir medlemmar i Nato.
2005 – Nato skickar humanitär hjälp till Afrika
När Afrikanska unionen ber Nato om hjälp med sin fredsbevarande insats i den inbördeskrigshärjade regionen Darfur i Sudan inleds ett nytt kapitel i Natos historia.
Alliansen skickar humanitär hjälp till Darfur och senare samma år även till det jordbävningsdrabbade Pakistan.
När orkanen Katrina i augusti 2005 drar in över södra USA och medför stora översvämningar i New Orleans, engagerar sig Nato även där.
Natos 13 generalsekreterare
2009 – piratjakt utanför Afrikas horn
På senare år har Nato deltagit i flera insatser i Afrika.
Det har rört sig om både humanitära insatser och expeditioner av mer militär karaktär, bland annat i form av en bombkampanj mot Libyens Muammar al-Khadaffi år 2011 och eskortering av fartyg i farvattnen utanför Afrikas horn, som har härjats av sjöröveri.
Trump hotar att lämna Nato
Kriget mellan Ryssland och Ukraina
2014: Rysslands annektering av Krim
Nato bidrog huvudsakligen med moraliskt stöd under det första ukrainsk-ryska kriget år 2014, som slutade med att [Ryssland] erövrade Krim.
2021: Nato drar sig ur Afghanistan
Efter 20 års närvaro i Afghanistan drar Nato ut sina styrkor ur landet och överlämnar landets försvar åt den afghanska armén, som Nato har hjälpt till att utbilda.
En kort tid efter Natos utdragande tas landet över av de talibanstyrkor som alliansen i två årtionden utan framgång försökt bekämpa.
Den 24 februari 2022: Ryssland invaderar Ukraina
Nato spelar en betydligt större roll före Rysslands angrepp mot Ukraina år 2022 än under det föregående ukrainsk-ryska kriget.
Före kriget hade starka krafter i Ukraina, däribland president Volodymyr Zelenskyj, uttryckt en önskan om Natomedlemskap.
Det fungerade som ett rött skynke på Putin och Ryssland, vilket framgick tydligt av Rysslands Natofientliga retorik före krigsutbrottet.
Efter Rysslands invasion bidrar både Nato och de enskilda Natoländerna med såväl vapen som annat militärt stöd till Ukraina. Nato har även tagit på sig en roll som samordnare av det humanitära biståndet.
För Natos del är det emellertid fortfarande ett ombudskrig, det vill säga ett krig i vilket Nato inte är direkt involverat med militära styrkor.
Nato ger själv officiellt uttryck för att detta är i överensstämmelse med Natos självbild som en försvarsallians.