I början av 1970-talet beställer Nordkoreas envåldshärskare Kim Il-Sung en flotta av västerländska bilar, närmare bestämt 1 000 stycken Volvo 144 GL – med moderiktig grön lack och skinnklädsel.
Medan Sydkorea och större delen av västvärlden har ett iskallt förhållande till Nordkorea, kan neutrala Sverige tänka sig att handla med Kim Il-Sungs diktatur.
Volvo-bilarna ingår i en svensk handelsoffensiv värd 600 miljoner svenska kronor, och bilarna levereras 1974. Betalningen dröjer emellertid.
Fina siffror lurade Volvo
Enligt den officiella statistiken var Nordkorea en framgångssaga med imponerande tillväxt tack vare utvinning av järn och kol. Enbart landets kolproduktion steg på mindre än tio år från 6 800 ton till 21 800 ton år 1970. Den största köparen var grannen Kina.
Bakom de friserade siffrorna var verkligheten en helt annan. Nordkorea led av hungersnöd, och industrin hölls igång med hjälp av tvångsarbetande nordkoreaner, som slet under usla förhållanden – men det gjorde Kim Il-Sung allt för att dölja.
Illusionen funkade. De ekonomiska nyckeltalen räckte för att biltillverkaren Volvo skulle betrakta landet som en trovärdig handelspartner. Men bolagets ledning blev blåst – Kim tog emot bilarna, medan Volvo stod med lång näsa.
De gröna bilarna ser ut att vårdas väl av nordkoreanerna.
Lyxbilar åt folket
Ärendet med de 1 000 Volvo-bilarna har sedan dess hamnat hos Exportkreditnämnden, som varje år skickar en påminnelse till Nordkorea. Med ränta har skulden vid det här laget vuxit till över tre miljarder svenska kronor. Pengarna är troligen att betrakta som förlorade, eftersom Nordkorea struntar i påminnelserna.
Foton av bilarna har under årens lopp sluppit ut från det slutna landet och visar att de bland annat rullar som taxibilar i Nordkoreas huvudstad Pyongyang.
Bilarna ser välhållna ut, men många av dem saknar vindrutetorkare – en reservdel som nordkoreanerna tydligen har svårt att få tag i.