Ian Fleming slog sig ned som författare på Jamaica, där han 1952 började skriva sina framgångsrika romaner om James Bond. Han var själv bekant med spionbranschen, eftersom han under andra världskriget hade arbetat för flottans underrättelsetjänst.
När författaren sökte en huvudperson till sina böcker hämtade han inspiration från verklighetens agenter – och de var helt annorlunda än den spännande kvinnotjusaren James Bond.
Agent 007 skulle ha varit en anonym typ som inte stack ut i sin omgivning, precis som riktiga spioner. Fleming föreställde sig en ointressant person, som kastades ut i äventyr och faror utan att själv söka upp dem.
James Bond – det tråkigaste namnet
Författaren försökte komma på ett bra namn på en tråkig man, när hans blick föll på en bok om karibiska fåglar. Den var skriven av James Bond, en amerikansk ornitolog, och namnet klingade perfekt i Flemings öron: "James Bond är det tråkigaste namn jag någonsin har hört”, avslöjade han i en intervju år 1962.
Ian Fleming hade den amerikanske jazzmusikern och skådespelaren Hoagy Carmichael i tankarna, när han skapade sin James Bond-figur.
Ian Fleming gav också Agent 007 ett ansikte. James Bond skulle likna den amerikanska jazzmusikern och skådespelaren Hoagy Carmichael, vars mörka drag avspeglade mystik.
Från grå person till seriehjälte
Efter hand som karaktären utvecklades, blev Flemings Agent 007 en färgstark mästerspion och kvinnotjusare. Inte minst efter att även de populära böckerna filmatiserats.
Verklighetens MI6-agenter kunde bara drömma om att deras vardag skulle bli lika intressant som den världsberömde hjältens.