Fem skäl till att Europa blev beroende av USA:s militär

Kriget gjorde USA till västvärldens ledare

Medan andra världskriget skapade ett sönderbombat och fattigt Europa frodades USA. Den amerikanska hemmafronten var intakt, och krigets vapenproduktion hade medfört en kraftig tillväxt inom industri och ekonomi.

Under kriget ökade industriproduktionen med hela 96 procent, och 1945 producerade USA mer än hälften av världens industriprodukter.

Kriget förändrade samtidigt USA:s syn på förhållandet till Europa. Medan amerikanerna tidigare helst inte lade sig i européernas inre angelägenheter, ansåg USA nu att en stärkt roll i Europa var både nödvändig och önskvärd.

Med Tyskland i ruiner och Brittiska imperiet på väg att falla isär tog USA därför på sig rollen som obestridlig ledare för västvärlden.

Läs mer om hur andra världskriget gjorde USA till västvärldens ledande nation här.

USA gav ingen hjälp till vapen

Efter andra världskriget var USA berett att avsätta stora summor för att få Europa på fötter igen.

Målet var att skapa stabila – och USA-vänliga – demokratier med starka ekonomier, så att länderna skulle kunna bedriva fredlig handel med varandra och köpa produkter från USA:s industri, som gick för högvarv.

Samtidigt ville USA förhindra att Europas länder blev militära stormakter igen. Finansminister Henry Morgenthau föreslog till och med att hela den tyska industrin skulle avvecklas, så att landet skulle bli ett renodlat jordbruksland.

Så långt gick det inte. Men de 13,3 miljarder dollar (motsvarande cirka 1 800 miljarder kronor i dagens penningvärde) som under åren strömmade till Europa genom hjälpprogrammet Marshallplanen gick uteslutande till civila ändamål.

Resultatet blev att Europa fick en stark ekonomi baserad på handel med USA, men försvaret blev aldrig lika starkt som tidigare. Länderna fick därför fortsätta att luta sig mot USA.

Läs mer om Marshallplanens betydelse för USA:s ledarskap här.

Européerna höll i pengarna

Den spända relationen mellan USA och Sovjetunionen ledde 1949 till att USA, Kanada och tio europeiska länder bildade försvarsalliansen Nato.

När det kommunistiska Nordkorea i juni 1950 invaderade det USA-vänliga Sydkorea såg amerikanerna det som ytterligare bevis för den internationella kommunismens frammarsch.

USA bytte därför fokus från ekonomisk utveckling till militär återupprustning i Europa. Med ett starkt försvar skulle Europa kunna utgöra ett bålverk mot kommunismen, hoppades amerikanerna.

Men européerna hade vant sig vid att USA betalade, och motsatte sig ökade försvarsutgifter.

Europas bidrag till Nato har sedan dess varit väldigt lågt i jämförelse med USA:s. Utan något starkt försvar förblev de europeiska länderna beroende av USA:s militär.

Läs mer om utvecklingen av Nato-ländernas försvarskostnader genom åren här.

Pacifism minskade försvarsviljan

Rädslan för kärnvapenkrig ledde under 1960-talet till uppkomsten av högljudda pacifistiska rörelser i Europa. I bland annat Norge och Danmark genomförde fredsrörelser protestmarscher för nedrustning och ett slut på kapprustningen mellan USA och Sovjetunionen.

Motståndet mot USA:s krig i Vietnam blev i slutet av 1960-talet och början av 1970-talet en del av ungdomsupproret.

Motståndet kom till uttryck i form av omfattande marscher och demonstrationer – till exempel samlade ett protestmöte i Londons Hyde Park 1983 omkring 300 000 personer.

Den folkliga rörelsen gav även genomslag i politiken, och många pacifistiska partier valdes in i de olika ländernas parlament. Det ledde till lägre europeiska försvarsbudgetar, medan USA:s försvarsbudget ökade och ökade.

Läs mer om fredsrörelserna i Storbritannien och resten av Europa här.

Europa blev beroende av USA:s vapen

Handel med krigsmateriel var en lukrativ affär under kalla kriget.

Försäljning av till exempel stridsflygplan och örlogsfartyg till USA:s allierade och partnernationer inbringade under 1960-talet i genomsnitt två miljarder dollar årligen till USA. Till de största kunderna hörde Tyskland, Storbritannien och Japan.

En av de amerikanska vapenexportörerna var flygplanstillverkaren Lockheed. Bolaget gjorde 1966 en vinst av inte mindre än 58,9 miljoner dollar – motsvarande cirka 5,7 miljarder kronor i dagens penningvärde.

Bolagen bedrev en omfattande lobbyingverksamhet för att öka exporten.

Även den amerikanska staten hade emellertid ett intresse av att landet drog in pengar och uppmuntrade därför de europeiska länderna både ekonomiskt och politiskt att köpa amerikanskt.

För de europeiska länderna var det enkelt att köpa vapen från USA, men det hämmade samtidigt utvecklingen av en inhemsk vapenindustri och gjorde att länderna satt fast i ett militärt beroende av USA.

Läs mer om den amerikanska vapenindustrin här.