Vad var DDR?
DDR står för Deutsche Demokratische Republik eller ”Tyska demokratiska republiken” – även känd som Östtyskland.
DDR föddes ur andra världskrigets aska som en självständig stat i Tyskland, med ekonomiskt stöd av det kommunistiska Sovjetunionen.
Resten av Tyskland gick under namnet BRD, Bundesrepublik Deutschland, Förbundsrepubliken Tyskland eller rätt och slätt Västtyskland, och stöttades av bland annat USA och dess allierade.
År 1949 delades Tyskland i två stater: Östtyskland, DDR (Deutsche Demokratische Republik) och Västtyskland, BRD (Bundesrepublik Deutschland). Även Berlin delades i väst och öst. Västberlin var en del av Västtyskland, trots att staden låg inne i Östtyskland. Staden delades av Berlinmuren, som omgav hela Västberlin.
Under sin existens var DDR formellt sett en demokratisk stat med en författning som påminde om den tyska Weimarrepublikens.
I verkligheten var DDR dock en diktatur, som existerade enbart i kraft av de sovjetiska ockupationsstyrkorna i landet.
Det socialistiska och sovjettrogna partiet Sozialistische Einheitspartei Deutschlands, SED, bestämde allt under hela DDR:s existens. I skuggorna verkade partiets hemliga polis, i folkmun känd som Stasi, så ingen vågade yttra någon som helst kritik mot makthavarna.
Från slutet av 1950-talet och framåt utvecklades Stasi till en enorm säkerhetsapparat, som skulle garantera SED:s makt genom övervakning av DDR:s egna medborgare samt spionage mot Västtyskland och andra länder i väst.
Stasi sysselsatte från 1970-talet och framåt drygt 100 000 heltidsanställda och minst 200 000 angivare. DDR:s hemliga polis uppskattas ha samlat information om minst var tredje östtysk medborgare.
Hur uppstod DDR?
Världskriget delade Tyskland i två
Efter andra världskriget delades Tyskland in i fyra områden, som administrerades av USA, Storbritannien, Frankrike respektive Sovjetunionen.
USA, Storbritannien och Frankrike kunde inte komma överens med Sovjetunionen om hur Tyskland skulle vara som land efter kriget. Det resulterade i att Tyskland 1949 delades i två stater, DDR och BRD – Väst- respektive Östtyskland.
Västtyskland kom snabbt på fötter igen ekonomiskt med hjälp av USA:s så kallade Marshallplan, som från 1948 pumpade in flera miljarder dollar i de västeuropeiska länderna för att blåsa liv i ekonomin.
I DDR gick saker och ting i en helt annan riktning.
Förutom att DDR inte fick något ekonomiskt stöd för att återuppbygga landet, så flyttades de få värdefulla tillgångar som fanns kvar efter kriget – och som kunde ha underlättat för DDR att få fart på ekonomin – till Sovjetunionen.
VIDEO: Juniupproret i DDR, 1953
Den 17 juni 1953 gjorde östtyskarna uppror mot den sovjetiska ockupationsmakten. Upproret, som blev känt som juniupproret, var en reaktion på att regeringen höjde kraven på byggnadsarbetare – tio procent mer arbete för samma lön som tidigare. Den sovjetiske kommendanten reagerade genom att skicka ut stridsvagnar på gatorna. Antalet dödsoffer är okänt – kanske omkom så många som 507 personer. Efter upproret förstärkte regimen den hemliga polisen Stasi för att förebygga nya överraskningar.
Hur många flydde från DDR?
Miljoner flydde från DDR
Mellan 1945 och 1988 flydde omkring fyra miljoner östtyskar till Västtyskland.
Nästan 3,5 miljoner av migrationerna skedde mellan 1945 och fram till uppförandet av Berlinmuren 1961.
De östtyskar som flydde var i regel välutbildade, och omkring hälften var unga personer under 25 år.
Majoriteten flydde genom Berlin, där man till skillnad från i resten av landet kunde röra sig relativt obehindrat mellan väst och öst.
Berlinmuren började byggas 1961 och stod fram till 1989. Muren byggdes ut under årens lopp, så det blev allt svårare för dissidenter i DDR att fly till Västtyskland.
År 1961 tog DDR konsekvenserna av massflykten och stängde gränsen i Berlin. Natten till den 13 augusti 1961 rullades taggtråd ut. Avspärrningarna blev under de följande dagarna och veckorna till en 3,5 meter hög mur, som delade den tyska storstaden i öst och väst.
Historiker bedömer att omkring 1 100 personer miste livet i samband med att de försökte fly från DDR.
Vem var ledare i DDR?
DDR hade fem statschefer under sin existens från 1949 och fram till murens fall 1989. År 1949 blev Wilhelm Pieck den förste presidenten i DDR.
År 1960 blev Walter Ulbricht statsöverhuvud i DDR. Han satt vid makten fram till 1973, då han avlöstes av Willi Stoph. Stoph regerade i endast tre år, innan han 1976 ersattes av Erich Honecker.
”Framtiden tillhör socialismen … Muren kommer att stå i 100 år.” Erich Honecker, DDR:s ledare från 1976 till 1989.
Erich Honecker hade haft det praktiska ansvaret för Berlinmurens uppförande 1961 och var en hängiven kommunist och stalinist. Det var under hans regeringsperiod som de allra flesta av DDR-avhopparna dödades.
”Framtiden tillhör socialismen … Muren kommer att stå i 100 år”, sa Erich Honecker om sitt älskade DDR.
Efter DDR:s sammanbrott flydde SED:s partiledare Erich Honecker till Sovjetunionen. Han återvände 1992 till Tyskland, där han åtalades för mord på tretton personer som hade försökt fly till Västtyskland. Åtalet lades ner, eftersom Erich Honecker var för svag för att ställas inför rätta. Han tillbringade sina sista år i Chile, där han 1994 avled av levercancer 81 år gammal.
Så blev det som bekant inte, och strax före Berlinmurens fall avsattes Honecker den 17 oktober 1989 av sina egna och kastades bokstavligt talat ut från den inhägnade politbyråenklaven Waldsiedlung, där alla inom DDR-toppen bodde innanför höga murar.
Den siste regeringschefen i DDR var Egon Krenz. Hans tid vid makten blev kort, endast 49 dagar, innan Berlinmuren föll och drog med sig hela DDR och dess regeringschef i fallet.
Hur var livet i DDR?
Splittringen kvarstår
Östtyskarna var garanterade livslång trygghet i form av en fast anställning, en fast månadslön, låg hyra och plats för barnen i förskolan.
Det socialistiska styret hade emellertid en mörk baksida. Invånarna kunde inte röra sig fritt, och många övervakades av Stasiagenter. Somliga avlyssnades med små mikrofoner i hemmet.
Dessutom rådde det ofta brist på livsmedel i butikerna, och bostadsbrist var ett stort problem under större delen av DDR:s existens.
Under de nästan 40 åren tog 31 av 100 000 östtyskar livet av sig, vilket var dubbelt så många som i det demokratiska Västtyskland.
Tysklands splittring sätter sina spår än i dag. I östra tyskland är BNP per capita endast två tredjedelar av vad den är i västra Tyskland.
Trettio års omställning har alltså inte lyckats råda bot på den splittring som Tyskland upplevde från 1949 fram till 1989.
Som den tyske historikern Klaus Schröder har uttryckt det: ”Det som med tvillingar som separerats och ska vänja sig vid varandra igen. Det är enandets pris: 1,6 miljarder euro och 40 års tillvänjning.”
Fyra djärva flykter från DDR
När desperata östtyskar skulle fly från DDR fanns det i det närmaste inga gränser för uppfinningsrikedomen. Här kan du läsa om fyra spektakulära flyktförsök, som alla slutade lyckligt.
1. Familjer flydde i hemmagjord luftballong
Natten den 16 september 1979 steg en 28 meter hög, regnbågsfärgad varmluftsballong utanför staden Oberlemnitz i Östtyskland.
Luftballongen var sydd av 1 250 m² tyg, som införskaffats i mindre partier i butiker runt om i större delen av DDR. Ombord var vännerna Peter Strelzyk och Günter Wetzel med sina fruar och fyra barn.
En halvtimme senare landade den hemmagjorda ballongen i Västtyskland.
2. Familj flydde över Östersjön i gummibåt
År 1977 flydde en lastbilschaufför från Dresden över Östersjön i en liten gummibåt med utombordare tillsammans med sin fru och deras lilla dotter. Efter 15 timmar till sjöss plockades familjen upp av en fiskebåt, som förde dem i säkerhet i Lübeck i Västtyskland.
Det uppskattas att omkring 6 000 östtyskar försökte korsa Östersjön för att komma in i väst efter Berlinmurens uppförande 1961.
I många fall plockades flyktingarna upp av de östtyska myndigheterna – och i värsta fall drunknade de, innan de kom i land.
3. Tåg körde genom vägspärr
Den 5 december 1961 körde ett tåg med 32 passagerare ombord genom gränsspärren vid Albrechtshof till stadsdelen Spandau i Västberlin.
Flykten hade planerats av den 27-årige lokföraren Harry Deterling och hans maskinist, som hade sagt åt sina familjer att köpa biljetter till just den avgången. Resten av passagerarna hade ingen aning om flyktplanerna.
Harry Deterling lyckades köra tåget genom avspärrningen och rulla in i Västtyskland. Sju av passagerarna återvände till Östberlin, medan 25 valde att utnyttja sin biljett till friheten.
Dagen därpå grävde DDR upp rälsen.
4. Fiskelina gav vänner friheten
Den 31 mars 1983 genomförde 24-årige Holger Bethke och vännen Michael Becker en spektakulär flykt till Västtyskland.
Från taket på en grå byggnad på Berlins Bouchéstrasse, där den hårt bevakade Berlinmuren kilade in sig mellan två bostadskvarter, sköt vännerna med hjälp av en pilbåge en fiskelina till ett bostadshus i Västberlin.
Holgers Bethkes bror Ingo, som flytt från Öst- till Västtyskland några år tidigare, väntade på andra sidan och fäste en stålvajer till fiskelinan, som männen i öst sedan drog över till sin sida.
Ingo fäste vajern vid sin bil i väst och spände den, och strax därefter svävade Holger och Michael över muren på 20 meters höjd med hjälp av en hemmagjord trissa.
De landade båda i säkerhet i Västberlin.