Västberlins tid som skyltfönster är slut

De senaste åren har lärt oss att det inte är möjligt för ett socialistiskt land som DDR att konkurrera med fredliga medel med ett imperialistiskt land som Västtyskland, så länge landsgränserna är öppna.

Möjligheten uppstår först när det socialistiska systemet överträffar de kapitalistiska länderna i inkomst per invånare.

DDR-medborgarna gläds emellertid åt att våra motståndare nu har tilldelats ett slag som känns.

Statens auktoritet har ökat avsevärt i folkets medvetande. Det gäller inte bara bland industriarbetarnas breda folklager. Även arbetarna på kollektivjordbruken är mer produktiva än förr.

Diskussionen inom den svaga delen av befolkningen, i synnerhet bland delar av de intellektuella, handlar mestadels om framtidsperspektiv.

Många säger att de nu inte längre kan besöka sin farbror eller faster regelbundet.

Men vad de verkligen menar är att deras fokus på väst har krossats, och att de nu inte ser någon annan utväg än att orientera sig mot arbetar- och bondestaten DDR och det socialistiska lägret.

Allvarliga konflikter har vi endast haft med unga intellektuella, som har haft erfarenheter av kapitalismen.

En del unga, som tidigare arbetade i ­fabriker i Västberlin, är nu anställda på fabriker här.

Dessa unga var kraftigt infekterade med västerländsk imperialistisk propaganda och gatukultur. En del av dem vägrade att arbeta och drev i stället bara omkring planlöst.

Vi löste problemet genom att avlägsna dem från gatorna och sätta dem i arbetsläger, så att de kunde lära sig att uträtta något.

De lokalval som för närvarande hålls erbjuder oss en bra möjlighet att utbilda befolkningen och konsolidera den nuvarande situationen.

En tydlig indikation på den drastiska förändringen av arbetarklassens medvetenhet är beslutet att öka produktionen till samma lön inom en specifik tidsram.

Till det kommer även att 50 000 unga män har anmält sig som frivilliga till Nationale Volksarmee.

I Västberlin ligger gränsområdena redan öde. Många butiker och biografer är stängda. Och många medlemmar av borgerskapet har flyttat till Västtyskland.

Västberlins tid som skyltfönster för det kapitalistiska väst är slut och kommer nu att användas endast i begränsad omfattning för undergrävande verksamhet.

Västberlin kan framöver utvecklas endast genom normala förbindelser med DDR. Hittills har Västberlin mottagit en och en halv miljon mark om året i stöd från USA och regeringen i Bonn.

Till det kommer att många byggnader uppförts med pengar från USA och Bonn.

Det framgår tydligt att Västberlin under årens lopp i hög grad har levt på bekostnad av DDR.

Medan kött tidigare var slutsålt mitt på dagen, kan vi efter stängningen av gränsen nu köpa kött av bästa kvalitet, till och med på kvällen.

Bröd och smör har vi inte heller några problem att få tag i längre5. Även kvinnorna är nöjda. Nu kan de nämligen få tid hos frisören igen.

Tidigare var de stora frisörsalongerna i Östberlin ständigt fyllda med kvinnor från Västberlin.

Även internationellt var reaktionerna på händelserna den 13 augusti positiva. Medborgarna i folkdemokratierna har nu större förståelse för att kampen mot västtysk militarism och för ett fredsfördrag berör oss alla.

Farorna med västtysk militarism har också blivit synligare i de kapitalistiska länderna i Västeuropa. Färre neutrala länder är nu redo att stötta USA i deras anspråk som ockupationsmakt i Västtyskland och Västberlin.

DDR kommer att stärkas ytterligare. Men konkurrensen med Västtyskland kommer att fortgå, trots att gränsen mellan oss nu är stängd.

De kommande åren måste vi ta tillbaka de förluster som västtysk aggression har vållat oss. I ekonomiskt samarbete med Sovjetunionen kommer vi att uppnå de resultat som slagits fast i sjuårsplanen för 19636.

Vi anser att det är viktigt att jubileet för grundandet av DDR, den 7 oktober, i år firas i större omfattning än tidigare år.

Vi hade tänkt bjuda in dig, käre kamrat Nikita Sergeevich, red.), men vi har beslutat oss för att inte göra dig förlägen genom att göra det öppet, eftersom du utan tvekan har fullt upp med dina förberedelser inför partikongressen.

Vi är mycket tacksamma för att du skickade kamrat marskalk Konev till oss7. Det är en stor hjälp.

Vårt samarbete är av allra största värde.

Med önskan om en god hälsa förblir jag med kommunistiska hälsningar din W. Ulbricht

Epilog

Trots Ulbrichts förutsägelse ökade muren bara Västberlins betydelse som frihetens utpost – med president Kennedys ”Ich bin ein Berliner”-tal 1963 som kulmen.

Muren, som på brutalt vis splittrade familjer, belyste det kommunistiska systemets brister och visade sig 1989 vara järnridåns svagaste punkt.