Femtio minuter i Berlinmurens dödsremsa
Ett år efter Berlinmurens uppförande är stämningen i Berlin spänd. Varje vecka sker blodiga försök att korsa gränsen från Öst- till Västberlin. På eftermiddagen den 17 augusti 1962 försöker två kollegor inför hela världens blickar forcera muren til friheten.

Muraren Peter Fechter var arton år, när han försökte fly över Berlinmuren i jakt på friheten i Västtyskland.
Hjärtat bultar i Peter Fechters bröst. Det är knappt två timmar sedan han och kollegan Helmut Kulbeik fattade det spontana beslutet: De skulle inte återvända efter lunchpausen. Klockan är nu nästan två på eftermiddagen. De hade tidigare lagt märke till en tom snickeriverkstad vid Berlinmuren i närheten av sin arbetsplats. Ett av fönstren är inte igenmurat. Lyckan tycks le mot dem.
De har tagit av sig skorna för att deras steg inte ska höras, och nu står Peter och Helmut klara vid fönstret. Om de ska kunna ta sig över till andra sidan måste allting tajmas perfekt.
Berlinmurens ”dödsremsa” ligger som en karg ödemark framför dem. Två betongmurar, taggtråd och vakter med skarpladdade automatvapen. Risken är stor, men utsikten till friheten på andra sidan Berlinmuren är alltför frestande.