Berlinmuren: Upptakten, uppförandet och murens fall
Berlinmuren stod i 28 år som en symbol för kalla kriget och uppdelningen av Europa i det demokratiska väst och det kommunistiska öst. Murens fall den 9 november 1989 blev startskottet till slutet på kalla kriget och inledde en ny era i världshistorien.

Invånarna i Väst- och Östberlin festade ovanpå Berlinmuren i flera dagar efter att gränserna öppnades den 10 november 1989.
Upptakten till uppförandet av Berlinmuren
Efter andra världskrigets slut delades det sönderbombade Tyskland mellan de allierade länderna USA, Storbritannien, Frankrike och Sovjetunionen.
Det så kallade allierade kontrollrådet, som skulle enas om Tysklands framtid, och som bestod av ledare från alla fyra länderna, placerades i Berlin.
Detta trots att Berlin låg i Sovjetunionens zon, vilket innebar att även staden delades upp i fyra zoner.
Det dröjde dock inte länge förrän samarbetet mellan Sovjetunionen och de andra allierade makterna bröt samman. Sovjetunionens ledare ville ha kontroll över hela Berlin och försökte tvinga de andra länderna att ge upp staden.
Från den 24 juni 1948 till den 11 maj 1949 stoppades de livsnödvändiga leveranserna av mat till Västberlins 2,2 miljoner invånare, eftersom transporterna gick genom sovjetkontrollerade områden.
Västmakterna ville dock inte ge efter för Sovjetunionens påtryckningar, så i stället flögs alla förnödenheter in med en luftbro.
Kalla kriget var nu en realitet, och förhållandet till Sovjetunionen var på fryspunkten.
Samma år slogs de tre allierade delarna av Tyskland inklusive Berlin samman till staten BRD (Bundesrepublik Deutschland) även kallat Västtyskland, och den sovjetiska delen blev till DDR (Deutsche Demokratische Republik) även kallat Östtyskland.
Under 1950-talet ledde dålig ekonomi och rädslan för att leva i ett odemokratiskt kommunistiskt land till att många östtyskar flydde till Västtyskland.
Från 1949 och fram till Berlinmurens uppförande år 1961 emigrerade uppskattningsvis tre miljoner tyskar från DDR till Västberlin.
Detta kunde Östtyskland inte klara i längden, i synnerhet eftersom de flesta som flydde var unga och högutbildade.
De flydde nästan alltid via Berlin, eftersom resten av gränsen mellan de tyska staterna kontrollerades hårt. Endast i det delade Berlin var det fortfarande möjligt att röra sig fritt mellan öst och väst.
Enbart i juli 1961 flydde över 30000 personer. Därför beslutade DDR:s ledare till slut att den enda lösningen var att spärra in befolkningen.