Frivilliga i krig: Från författare till främlingslegionärer

Ernest Hemingway skulle förr eller senare resa till Spanien och rapportera från inbördeskriget. Det insåg alla som var det minsta bekanta med den sportintresserade, storviltjagande och whiskydrickande författaren.

Under första världskriget hade han varit ambulansförare inom Röda korset. Vid italienska fronten blev han svårt skadad av en österrikisk-ungersk granat men lyckades trots sina skador föra en sårad italiensk soldat i säkerhet.

På 1920-talet bosatte sig Hemingway i Paris och därifrån reste han ofta till Spanien. Han älskade tjurfäktning och i artiklar och romaner beskrev han kampen i arenan som ett fenomen med ”samma brutala skönhet som krig”.

Spanien och krig var med andra ord välbekanta för Hemingway. Frågan var bara om han öppet skulle välja sida i konflikten.

Hemingways tysk-amerikanska svärföräldrar stödde den fascistiske general Franco som i juli 1936 hade startat ett väpnat uppror mot den sittande, demokratiskt valda regeringen.

Till en början ansåg Hemingway att USA skulle låta bli att engagera sig i Europas krig, och detta framförde han i flera artiklar.

Hans kärleksaffär med den vänsterorienterade krigskorrespondenten och blivande författarinnan Martha Gellhorn var förmodligen det som fick honom på andra tankar.

I början av 1937 reste paret till Spanien och skickade krigsreportage hem till USA.

Journalister fick inte vistas vid fronten men Hemingway trotsade förbudet gång på gång och var ofta lika nära striderna som soldaterna var.

VIDEO – Hör Hemingway tala i sin pro-republikanska film ”Den spanska jorden” från 1937:

Vid flera tillfällen riskerade han sitt eget och ibland även andras liv genom att till exempel tömma en kulspruta mot fascisternas ställningar för att provocera fram en skottväxling, eller genom att helt obekymrat vandra omkring i ingenmansland.

Hans kritiker hävdade att han var en oseriös äventyrare som sökte upp faran när han hade tid och lust, bara för att bättra på sitt rykte som hårdkokt skribent och författare.

Till skillnad från de flesta andra utlänningar hade Hemingway tillräckligt med pengar för att kunna leva gott i de krigshärjade områdena och han reste hem till Key West i Florida flera gånger.

Men enligt Martha Gellhorn, som kände Hemingway bättre än de flesta andra, hade kritikerna fel:

”Man kan säga mycket ont om Hemingway”, skrev hon flera år efter hans död, ”men ingen kan klaga på den beundran han hyste för de frivilliga soldaterna och hans uppriktiga oro över Spaniens öde”.

I dödscell i Francos fängelse

Ernest Hemingway var långtifrån den ende författare som var orolig för Spaniens framtid, men de flesta andra hade ännu inte blivit berömda.

Den ungerske journalisten och författaren Arthur Koestler arresterades av fascisterna och dömdes till döden i början av 1937.

Han satt i isoleringscell från februari till juni i väntan på sin avrättning, men i sista stund blev han utväxlad mot en tillfångatagen hustru till en av Francos främsta stridspiloter.

I sin bok Dialog med döden skildrade Koestler senare sina hemska upplevelser. Den franske författaren André Malraux saknade pilotutbildning men utsågs ändå till eskaderchef i den spanska republikens miserabla flygvapen.

I början av kriget fick Spanien gamla Potez 540-flygplan från Frankrike, men de var chanslösa mot de moderna tyska stridsflygplan som Franco hade till sitt förfogande.

Under flera månader reste André Malraux omkring i USA för att samla in pengar till modern krigsmateriel och resten av tiden försökte han göra det bästa av det lilla han hade.

VIDEO – Se inbördeskriget rasa i Spanien:

Precis som Hemingway blev Malraux beskylld för att vara en glamorös äventyrare men många av de soldater som kämpade sida vid sida med honom prisade hans mod och kamratskap.

År 1938 publicerades André Malraux roman Förtvivla ej!, en skildring av hans upplevelser under inbördeskriget. En annan fransk författare, Antoine de Saint-Exupéry, deltog i inbördeskriget under en kort period år 1937.

Han hade ännu inte slagit igenom som författare men några år senare skrev han den filosofiska barnboksklassikern Lille prinsen som nu står i miljoner bokhyllor över hela världen.

Britt var för lång för skyttegraven

Eric Blair var en blek, smal engelsman på drygt 190 cm. Han hade lärt sig grunderna i vapenhantering på den förnäma internatskolan Eton och dessutom arbetat som polis i Burma.

Därmed var han en veteran i jämförelse med de flesta andra spanienfrivilliga som aldrig tidigare ens hade hållit i ett gevär.

År 1936 skrev Blair en glödande essä om de sociala förhållandena bland Englands fattigaste och i december samma år reste han till Spanien för att slåss mot fascismen.

Av en ren slump blev Blair inte soldat i de internationella brigaderna utan hamnade i en milis som grundats av det trotskistiska kommunistpartiet POUM i Katalonien.

Tack vare sin vapenerfarenhet steg han snabbt i graderna men tvingades samtidigt hålla en låg profil under de många konflikterna mellan olika socialistiska fraktioner – de hade en gemensam fiende men var långt ifrån eniga.

Blair tvingades hålla en låg profil även rent bokstavligt: skyttegravarnas djup var anpassat till spansk, inte engelsk, normallängd. Blair påmindes ofta om att hans långa, gängliga gestalt var ett lätt mål för krypskyttar.

På morgonen den 20 maj 1937 träffades han i halsen av en gevärskula när han oförsiktigt stod och lutade sig mot väggen bak i skyttegraven.

Med blodet rinnande ur munnen bars han bort från fronten och transporterades 20 mil på gropiga bergsvägar. Blair överlevde med nöd och näppe. Resten av livet talade han med en något raspig röst.

Medan Eric Blair låg på sjukhuset utbröt väpnade strider mellan Spaniens sovjettrogna kommunistparti PCE och det trotskistiska POUM, som anklagades för att hysa fiendens agenter.

Blair som var befäl inom POUM blev tvungen att hålla sig gömd i flera dagar när hans parti­ förlorat kampen. Till sist lyckades han fly över gränsen till Frankrike och därifrån vidare hem till Storbritannien.

Trots sitt stora litterära inflytande ligger Ernest Hemingway bara på andra plats bland författare som skildrat spanska inbördeskriget, sett till antal sålda böcker.

Han skildrade sina upplevelser i Spanien i romanen Klockan klämtar för dig år 1940, ett av hans främsta verk. Men det fanns en 1900-talsförfattare som uppnådde samma försäljningssiffror för två böcker och det var författaren till romanerna Djurfarmen och 1984.

Båda böckerna är skrivna av den långe, bleke engelsmannen Eric Blair – mer känd under pseudonymen George Orwell. Blair skrev också om spanska inbördeskriget i sin självbiografi Hyllning till Katalonien.