Hur länge stred soldater i rustning?
I vilket krig stred man för sista gången i rustning?
Ända fram till första världskriget bar franska kavallerister så kallade kyrasser som skydd för överkroppen.
På slagfältet var Frankrikes så kallade kyrassiärregementen de sista som stred i rustning. När första världskriget bröt ut år 1914, red de ut på slagfältet iförda stålhjälmar och bröstpansar av stål.
Sedan lång tid tillbaka hade kavalleriet varit en viktig del av alla arméer. Anfall med tungt kavalleri var särskilt effektiva. I 1100-talets Europa blev de bepansrade riddarna arméns elitenhet. Med åren blev riddarnas rustningar allt mer avancerade, och i början av 1400-talet täckte de ryttarna från topp till tå. Samtidigt gjorde kanoner och gevär sitt intåg och satte slutgiltigt punkt för riddartiden.
Under de följande århundradena blev ryttare i rustning alltmer sällsynta. På 1800-talet återinförde emellertid Napoleon bepansrat rytteri – kyrassiärer – i den franska armén. Deras pansar hade begränsad praktisk betydelse, men desto större psykologisk effekt. Det kopierades därför i flera andra länder.
När första världskriget bröt ut visste ledningen för den franska armén mycket väl att kyrassiärregementenas pansar inte kunde stå emot kulor. Rustningen ansågs ändå ge skydd mot sablar och lansar från fiendens kavalleri. Bara några veckor in i kriget stod det dock klart att kulsprutor och taggtråd fick till följd att kavalleriets, och inte minst rustningens, tid definitivt var förbi.