Han sårades i alla krig
Han blev skjuten i magen i boerkriget, förlorade ena ögat i Somaliland och en arm på västfronten. Att Adrian de Wiart överlevde till andra världskriget var ett rent under.

Adrian de Wiart.
Adrian Carton de Wiart föddes i Bryssel 1880. Far var advokat och när mamma avled gifte han om sig med en engelska. Adrian gick i engelsk skola och trivdes där. Däremot avbröts jurikdikstudierna i Oxford då äventyret i boerkriget 1899 lockade. När pappa motsatte sig det tog Adrian värvning under falskt namn.
Nästan direkt sårades han, en ovana han drogs med genom hela livet. Mot alla odds överlevde han de två skottskadorna i magen. Åter i Oxford blev han hyllad som hjälte och pappa föll till föga för en fortsatt militär karriär.
Stred i Brittiska Somaliland
Först blev det tjänst i Sydafrika och Indien. Hemkommen till England, då han blev brittisk medborgare, tyckte Adrian de Wiart att det var enformigt och sökte ny tjänst i Brittiska Somaliland där det pågick ett lågintensivt befrielsekrig.
Väl på plats bröt första världskriget ut, men Wiart fick stanna där han var. Snart förlorade han sitt vänsteröga i strid när han träffades av ett splitter. Trots det ville Adrian de Wiart till det pågående världskriget och västfronten. Mönstringsnämnden godkände honom – om han använde emaljöga.
Det skulle vara ett svaghetstecken om tyskarna tillfångatog en enögd officer menade man. Då emaljögat skavde kastade han ut det genom taxifönstret på väg från nämnden och använde ögonlapp resten av livet.
Sårades vid Ypres 1915
Vid västfronten sårades Wiart svårt vid Ypres 1915. En kula genom vänsterhanden slet bort ett par fingrar. Då läkaren på förbandsplantsen vägrade att amputera de kvarvarande drog Wiart själv bort dem. Vid efterföljande sjukhusvistelse amputerades vänsterarmen.
Krigarsjälen drog snart åter mot fronten där Wiart tog över Gloucesters 8. bataljon. Vid Somme tilldelades han Viktoriakorset. Han sårades sedan så ofta att hans privatsjukhus i London lät sy upp en sidenpyjamas med hans namn broderat. Men hans karriär gick uppåt och i november 1918 var han brigadgeneral.