De flesta amerikaner hade fortfarande den blodiga frihetskampen mot Storbritannien på 1780-talet i färskt minne, när rädslan för britterna åter började spridas 1816. USA hade precis avslutat ett annat krig mot britterna – ett mer lågintensivt sådant, som pågick från 1812 till 1814.
Det gick emellertid inte att utgå från att britterna var besegrade. Därför verkade det förnuftigt att anlägga ett fort på gränsen till den brittiska kolonin Kanada. Fortet skulle uppföras på en halvö som stack ut i Champlainsjön – en sjö som britterna tidigare hade använt under inledande angrepp på amerikanerna.
Från ett fort på halvön skulle amerikanerna kunna beskjuta alla fartyg som passerade. Skyndsamt började USA uppföra en fästning med tio meter höga murar och 125 kanoner. Bygget pågick i två år, tills en kommission av brittiska och amerikanska tjänstemän höjde rösten. Någon hade räknat fel.
Ja, men då flyttar vi gränsen
Det nya fortet visade sig ligga en och en halv kilometer norr om gränsen till Kanada – alltså på brittiskt territorium. Lustigkurrar gav fästningen ”Fort Blunder”.
Fort Blunder skulle hindra britterna från att frakta styrkor från Québec djupt in i USA och angripa New York.
De följande tjugo åren stod fortet och förföll. Boende i trakten använde det som stenbrott, tills Storbritannien och USA ingick ett antal kompromisser om gränsdragningen.
Ett avtal innebar att gränsen i Champlainsjön flyttades en aning norrut, så att fortet till slut kom att befinna sig på amerikansk mark. Arbetet på fästningen återupptogs.
Under amerikanska inbördeskriget på 1860-talet förstärkte Nordstaterna Fort Montgomery, som Fort Blunder egentligen hette. Ännu en gång fruktade amerikanerna en brittisk invasion, men någon sådan kom aldrig.
Efter hand som förhållandet till britterna blev varmare övergav USA fortet, som i dag står som en symbol för ett historiskt räknefel.