Den djärvaste ballongjägaren
Bland första världskrigets flygande våghalsar var The balloonbusters – ballongjägarna – gräddan av vettvillingar. Främst av dessa var belgaren Willy Coppens.

Ballongjägaren Willy Coppens.
Willy föddes 1892 i Watermael-Boitsfort utanför Bryssel och hans far var målaren Omer Coppens (vars tavlor än idag syns på konstauktioner). Som ung gillade Willy att köra motorcykel och segeldrivna slädar, typiska extremsporter för unga män i 1900-talets början.
1912 gjorde Coppens värnplikt som grenadjär. När första världskriget bröt ut såg han allt utom en liten strimma av sitt land erövras av tyskarna. Den återstående belgiska armén hade inte mycket till budget och när Coppens och en samling andra unga män ville bli flygare fick de för egna pengar finansiera sin träning i England.
Fick flyga Hanriot HD.1
Efter många turer kom förste sergeant Coppens till fronten i april 1917. Han var pilot i tvåsitsiga spaningsplan och i maj var han i strid för första gången. Han överlevde under en period när tyska jaktplan massakrerade allierade piloter i parti och minut.
i juli förflyttades Coppens till en jakteskader och fick flyga en ny Hanriot HD.1, en fransk maskin som fransmännen inte ville ha själva. Men den var inte värre än andra allierade jaktplan. Den hade en eller två kulsprutor och en toppfart på nästan 200 kilometer i timmen.
Coppens skulle aldrig flyga någon annan maskin i strid igen och hans kornblå Hanriot skulle med tiden bli ökänd på den tyska sidan av fronten. Men det var långt till dess. Först den 17 mars 1918 fick han sin första seger när han sköt ner två tyska observationsballonger, något som var närmast omöjligt utan brandammunition.
Ledde artillerield
Observationsballongerna var de äldsta delarna av flygkriget, med anor från franska revolutionskrigen. De var fyllda med lättantändlig vätgas och hade en observatör hängande i en korg inunder. Därifrån leddes artillerield eller observerades trupprörelser och de kommunicerade med marken via en telefonledning.
För att sätta ballongerna i brand var man tvungen att skjuta på extremt kort håll så att luften inte hann kyla ner kulorna. Det gick också att kapa linorna som höll fast ballongen, men de fastnade gärna i det angripande flygplanets propeller.