Amerikanska rekryter övade sig på att gräva skyttegravar, innan de skickades till fronten.
Varför gick skyttegravar i sicksack?
Varför var första världskrigets skyttegravar aldrig raka?
Sedan 1800-talet hade krigförande länder grävt avancerade skyttegravar, som vindlade sig fram i landskapet. Sicksackmönstret ökade nämligen soldaternas chans att överleva.
Skydd för soldaterna
Träffades skyttegraven av en fullträff från fiendens kanoner, skulle granatsplittren inte sprida sig flera hundra meter utan endast träffa soldater i en begränsad del av försvarsverket.
Om fiendens styrkor slapp helskinnade över ingenmansland och hoppade ned i skyttegraven skyddade sicksacklinjen även de flyende försvararna, som snabbt kunde försvinna runt ett hörn och undgå att bli skjutna i ryggen under reträtten.
Så fungerade skyttegravarna:
- Genom att placera två kulsprutor påstrategiska platser kunde de fånga angripare i en dödlig korseld.
- Skyttegravar riskerade att rasa in vid kraftigt regn eller artilleribeskjutning. Sandsäckar eller bjälkar höll jorden på plats.
- Kort avstånd till nästa krök i skyttegraven gjorde att soldaterna snabbt kunde komma i säkerhet.
- Fyra meter djup skulle den främre skyttegravslinjen vara, så soldaternas huvuden inte stack upp.
