Amerikanska rekryter övade sig på att gräva skyttegravar, innan de skickades till fronten.
Varför gick skyttegravar i sicksack?
När man ser på skyttegravar från första världskriget kan man fråga sig varför skyttegravarna aldrig grävdes i räta linjer. Faktum är att det finns mycket goda skäl till att skyttegravarna såg ut som de gjorde.
De flesta tänker nog på första världskriget när de hör ordet skyttegrav.
Skyttegravar var utmärkande för det stora kriget.
Men redan på 1800-talet började krigförande länder gräva avancerade skyttegravar, som slingrade sig genom landskapet.
Slingrande skyttegravar skyddade soldaterna
Det kan kanske förvåna att skyttegravar konstruerades i ett sicksackmönster i stället för i raka linjer.
Den lite säregna formen berodde på att sicksackmönstret ökade soldaternas chanser att överleva.
Läs också:
Träffades skyttegraven av granater från fiendens kanoner skulle splittret inte sprida sig flera hundra meter, utan endast träffa soldater i en mindre sektion av försvarsanläggningen.
Om fiendens styrkor slapp helskinnade över ingenmansland och hoppade ned i skyttegraven skyddade sicksacklinjen även de flyende försvararna, som snabbt kunde försvinna runt ett hörn och undgå att bli skjutna i ryggen under reträtten.
Skyttegravstjänst i skift
Att vistas i skyttegravarna under första världskriget var oerhört påfrestande.
Därför försökte man hålla antalet sammanhängande dagar som soldaterna befann sig i skyttegraven till ett minimum.
Det gjorde man genom ett skiftsystem, så att soldaterna först tillbringade ett visst antal dagar i en skyttegrav vid fronten, några dagar i en reservskyttegrav och ett antal dagar i ett läger ett par kilometer från frontlinjerna.
Antalet dagar i de olika lägren varierade mycket.
Vanligtvis vistades soldaterna i skyttegravarna vid frontlinjen omkring en vecka åt gången, men i visa fall, till exempel om det rådde brist på soldater, kunde tiden i skyttegraven förlängas.
Det finns flera exempel på soldater som levde i skyttegravarna i en månad eller längre.
Så fungerade skyttegravarna:
- Den främre skyttegravslinjen skulle vara minst fyra meter djup. Det garanterade att soldaternas huvuden inte stack upp
- Jorden hölls på plats med sandsäckar och bjälkar, så att skyttegraven inte riskerade att rasa vid kraftiga regn eller artilleribeskjutning
- Genom att placera två kulsprutor påstrategiska platser kunde de fånga angripare i en dödlig korseld.
