När den 32 år gamle ubåtskapten Otto Weddigen precis har klättrat ned i den trånga U-9 för att äta frukost får han ett meddelande från sin närmaste man Johannes Spiess: Fientligt krigsfartyg i sikte.
Weddigen beordrar omedelbart ned sitt skepp under Nordsjöns skyddande vågor och tar plats vid periskopet.
Sikten är god denna tidiga septembermorgon och Weddigen får genast syn på ett stort krigsfartyg med fyra skorstenar. Men det är inte ensamt. Två liknande siluetter avtecknar sig mot horisonten.
Han klappar löjtnant Johannes Spiess på axeln och säger förhoppningsfullt: ”Det är tre brittiska kryssare!”
”Vi ska hämnas U-15”, svarar Spiess som inte glömt förlusten av sina kamrater i augusti då britterna hade sänkt U-15 med alla 23 man ombord.
Försiktigt närmar sig U-9 sitt byte med sänkt periskop. Otto Weddigen vill komma riktig nära. Efter knappt tio minuter ligger U-9 bara en halv kilometer från den mittersta kryssaren.
”Första tuben, skott från fören”, beordrar Weddigen och tillägger:
”Dyk till 50 fot omedelbart efter avfyrning, och undvik att stiga! Vi är mycket nära målet!” Varken Weddigen eller Spiess vet hur en torpedträff kommer att påverka U-9:s tunna skrov. Båda är rädda att tryckvågen från en fullträff bara 500 meter bort ska slita deras lilla ubåt i småbitar.
Ingen trodde på ubåten
Två månader in i första världskriget var ubåten fortfarande ett oprövat vapen och amiralerna tog den inte på allvar.
Britterna, som patrullerade Nordsjön för att stänga in tyska flottan i havets hamnar, var mest orolig för minor och fiendens stora slagskepp.
”Jag tror inte någon insåg att en ubåt kunde göra någon skada”, mindes en brittisk kadett efter kriget.
Till och med chefen för den kejserliga tyska högsjöflottan hade svårt att ta rikets lilla ubåtsstyrka på allvar. Amiral Alfred von Tirpitz, som gjort Tyskland till en stormakt på haven, räknade bara slagskepp.
Ute i Nordsjön var Weddiges uppdrag att tränga in i Engelska kanalen och sänka brittiska transportfartyg som förde trupper till västfronten i Frankrike.
Ingen hade kunnat ana att U-9 skulle kunna hota pansarkolosser som de tre som Weddigen upptäckte tidigt på morgonen den 22 september 1914.