Our website does not support Internet Explorer.

To get the best experience on our website and of our content, please use a more modern browser like Edge, Chrome, Safari or similar.

Slaget ved Somme

Slaget vid Somme: 140 dagar i helvetet

Striderna varade i 140 dagar och kostade över en miljon soldater livet. När krutröken lagt sig hade de allierade erövrat ynka 125 km2 sönderbombad och strategiskt värdelös terräng.

Imperial War Museum

Under ett stabsmöte mellan de brittiska och franska allierade fick den franske general Joffre ett raserianfall:

”Men gör någonting då!”, skrek han till de förbluffade brittiska officerarna. Fransmännen var hårt trängda i sydväst av den hårda tyska offensiven mot den lilla franska staden Verdun. Joffre ville ge sina trupper lite andrum genom att slå till mot tyskarna någon annanstans på västfronten.

Den brittiske överbefälhavaren, general Haig, gick med på förslaget. Enligt en tidigare överenskommelse skulle britterna och fransmännen inleda offensiven vid Somme i augusti, men nu drevs den skyndsamt igenom för att äga rum redan i juni.

De tyska befästningarna var visserligen något av det mest motståndskraftiga man skådat, men Haig satsade ändå på ett blixtanfall. Han räknade med att ett massivt granatbombardemang skulle slå hål på det tyska försvaret.

Tanken var, att om tyskarna förlorade sin överväldigande försvarsstyrka vid Somme, skulle deras övertag i de erövrade franska områdena falla samman. Därefter skulle det brittiska och franska fot­folket, samt Haigs kavalleri, i lugn och ro marschera rakt igenom fiendens linjer och driva­ tyskarna tillbaka över Rhen – hela vägen hem till Berlin.

På väg til Somme: Ovetande om krigets helvete vinkar brittiska soldater till fotografen.

© Imperial War Museum

Mörka moln över Somme

Vädret var klart och vackert när det inledande brittiska­ bombardemanget började den 24 juni. De två första dagarna träffade artilleriet sina mål, och britterna kunde se och registrera nedslagen – men snart lade sig mörka moln lågt och illavarslande över terrängen.

kunde inte bedöma kanonernas precision, och tiotusentals granater avfyrades i blindo och landade i ingenmansland.

Trots det skar den brittiska anfallssignalen genom morgonluften den 1 juli klockan 07.30. Soldaterna kravlade sig uppför stegarna, över bröstvärnet och begav sig ut i ingenmansland. I uppförsbacke och med solen i ögonen stormade de fram mot fienden – bara för att upptäcka att granatregnet inte gjort någon större skada på det tyska försvaret.

Taggtråden hade inte tagits bort och utgjorde fortfarande en dödlig fälla för de allierade styrkorna. De flesta av de tyska maskingevären var intakta och sprutade sina kulor mot de anfallande soldaterna.

General Haig kunde ha valt en annan taktik, väntat på bättre­ väder och lagt spärreld precis framför det framryckande infanteriet, som då hade haft en chans att inta de tyska linjerna. Taktiken hade använts med framgång på andra platser på västfronten­, men det dåliga vädret och fransmännens krav på omedelbar aktion mot tyskarna vägde tyngre.

LÄS MER: Vill du veta mer om kriget? Besök våra temasidor om första världskriget

”Det var som om himlen och jorden föll samman”, berättar fältprästen J.M.S. Walker om bombardemanget.

Mikkel J. Jensen/Shutterstock

Den stora planen

24 juni–18 november 1916: Kartan visar var fronten låg när slaget inleddes i juni, och hur den flyttades fram till slagets slut i november.

Angreppet mot tyskarnas befästningar vid floden Somme planerades under en konferens i december 1915, då britterna och fransmännen kom överens om att inleda ännu en storoffensiv­ på västfronten. Den franske överbefälhavaren Joffre insisterade på att det skulle ske vid Somme. Han fick som han ville.

Britterna

Spärreld skulle slå ut tyskarnas försvar så att infanteriet och kavalleriet kunde bryta igenom till staden Bapaume. Det gick inte.

Fransmännen

Målet var att bryta igenom till staden Peronne. I början gick det bra, men redan under juli månad gick framryckningen i stå.

Tyskarna

De allierade valde att angripa de starka tyska befäst­ningarna. Därför lyckades de hålla stånd, även om förlusterna var enorma.

Granaterna regnar över Somme

Bakom de brittiska linjerna fanns ett lager med 3 miljoner granater redo att levereras in till det väntande­ artilleriet.

General Haig hade ställt upp två rader med kanoner. De minsta kalibrerna placerades 900 meter bakom fronten, och de tyngsta kanonerna stod en och en halv kilometer längre bak.

Båda raderna var 25 kilometer långa, och var 60:e meter stod en kanon med tillhörande bemanning – totalt mer än 400. På en vecka hann de avfyra mer än 1,5 miljoner granater mot tyskarnas befästningar och skyttegravar – det blir 150 granater varje minut, dygnet runt, sju dagar i sträck.

”Det var som om himlen och jorden föll samman”, berättar fältprästen J.M.S. Walker om bombardemanget.

© Imperial War Museum

Efter en vecka ansåg befälen att tyskarna var tillräckligt möra, så att de allierades infanteri lugnt skulle kunna gå mot fiendens linjer och lätt jaga upp dem ur deras hålor.

De 1,5 miljoner brittiska granaterna dödade tusentals tyskar, men det var inte tillräckligt för att försämra den tyska försvarsförmågan före de allierades stormning.

20.000 britter dödades på slagets första dag av de väl förberedda tyska maskingevärsskyttarna. Ytterligare 37.000 sårades svårt och sändes hem.

Brittiskt maskingevär: Infanterister på väg över ingenmansland hade inte stora chanser när de mötte­s av kulorna från fiendens maskingevär. Giftgaserna gjorde det nödvändigt att bära gasmask.

© Imperial War Museum

Soldaterna i skyttegravarna fruktade inte bara fiendens kulor, kanoner och giftgaser. Döden kom också i många andra skepnader. De avmagrade soldaterna var lätta offer för talrika infektioner och sjukdomar. Tyfus och kallbrand var några av sjukvårdens eviga utmaningar.

Under fiendens ständiga bombningar var det ofta omöjligt för de hästdragna ambulan­serna och hästkärrorna­ med proviant att ta sig fram genom den meterdjupa leran. Det var därför vanligt­ att soldaterna vid fronten var utan mat och livsnödvändiga mediciner i dagar.

Och när försörjningarna äntligen kom fram, hade många redan dött av banala åkommor. Maten smakade illa, innehöll inte tillräckligt med näring och spred i värsta fall sjukdomar från division till division. Alla som inte blev så sjuka eller sårade att de skickades hem eller dog, löpte stor risk att förlora förståndet.

Före nästa anfall: Förhållandena i de allierades skyttegravar var mycket primitiva, och när det regnade flöt allting omkring i knädjup lervälling.

© Imperial War Museum

Skillnad i skyttegravarna

De allierade soldaterna trodde knappt sina ögon när de intog de tyska frontlinjerna. Skyttegravarna var, i motsats till deras egna, mycket välgjorda med stora rum och ventilation.

De liknade riktiga bostäder med fönsterluckor­ och kök där man kunde laga stadiga måltider­, och där fanns kaggar med gott tyskt öl.

Skälet var att tyskarna såg befästningarna som en permanent markering av rikets nya gränser. De valde att gräva sig djupt in i kullarna och byggde upp ett system med skyttegravar i tre linjer, som sträckte sig hela 5 km bakom fronten.

Inledningsvis var britternas skyttegravar väldigt primitiva. De räknade nämligen med att kriget snart skulle flytta sig från stad till stad. Därför hade man låtit nöja sig med djupa diken, som inte tillät vare sig vila
eller medicinsk behandling.

Med tiden utvecklades systemet till att bestå av djupa diken i tre linjer: front-, stöd- och reservlinjerna. Försvaret blev då effektivt, men ordningen höll i själva verket båda sidorna kvar i ett defensivt grepp.

Det ihållande bombardemanget, som likt ett slags rysk roulett när som helst kunde döda vem som helst samt kamraternas dödsskrik, ledde till psykiska lidanden. I bästa fall gjorde det soldaten oduglig för strid och i värsta fall ledde det till självmord­, vilket tog bort de sista resterna av stridsmoral hos de överlevande.

Pastor Walker berättar från 21:a brittiska fältsjukhuset i sin dagbok: ”Vi håller på att drunkna i sårade ... nu är vi uppe i 1500 man, och det kommer ständigt fler ... 1000 nya varje dag!”. Granaterna­, maskingevären och förhållandena i skyttegravarna var de största mördarna.

Men de obarmhärtiga närstriderna gjorde störst intryck på de överlevande. Plötsligt stod två andfådda fiender med bultande hjärta man mot man och såg varandra i ögonen – med handgranater, gevär och påsatt bajonett­. Det finns exempel på att fiender utbytte artighetsfraser på bruten tyska-engelska­-franska precis innan­ de avfyrade geväret eller stötte­ bajonetten i magen på sin motståndare.

Ofta släpade soldater en svårt sårad fiende i säkerhet bakom sina egna linjer. Mitt i ingenmansland behandlade sjukvårdarna de sårade oavsett uniform, trots det stränga förbudet.

Striderna var blodiga, men de ledde inte till några nämnvärda erövringar. I mitten av november­ 1916 insåg de allierades generaler att det hela ­var meningslöst och avslutade striderna vid Somme.

De ständiga bombningarna­ och beskjutningarna gjorde det svårt att hämta och begrava de döda.

© Imperial War Museum

Så många dog i Slaget vid Somme

  • Döda:

    • Tyskar: 465.525
    • Britter: 419.654
    • Fransmän: 204.253
    • Totalt: 1.089.432
  • Omkostnader:

    Man vet inte hur mycket pengar som pumpades in i slaget vid Somme. Men för hela kriget är siffrorna:

    • De allierade: $145.388.000.000
    • Tyskar: $63.018.000.000
    • Totalt: $208.406.000.000

    Utöver kostnaderna för materiel medförde kriget stora indirekta omkostnader.

    Förstörda byggnader, sänkta skepp och förlorad produktion inom industri och lantbruk uppgick till inte mindre­ än $40.000 miljarder.

Läs också:

Första världskriget

Skotten i Sarajevo sätter världen i brand

20 minuter
Tysk soldat med stahlhelm från första världskriget.
Första världskriget

Stahlhelm – en tysk klassiker

11 minuter
Första världskriget

Tyskarna löpte amok i Belgien

13 minuter

Logga in

Ogiltig e-postadress
Lösenord behövs
Visa Dölj

Redan prenumerant? Prenumererar du redan på tidningen? Klicka här

Ny användare? Få åtkomst nu!

Nollställ lösenord.

Skriv in din e-postadress, så skickar vi anvisningar om hur du återställer ditt lösenord.
Ogiltig e-postadress

Kontrollera din e-post

Vi har skickat ett e-postmeddelande till med instruktioner om hur du återställer ditt lösenord. Kontrollera ditt skräppostfilter om meddelandet inte har kommit.

Uppge nytt lösenord.

Skriv in ett nytt lösenord. Lösenordet måste ha minst 6 tecken. När du har upprättat ditt lösenord blir du ombedd att logga in.

Lösenord behövs
Visa Dölj