Billigt benskydd stoppade leran
Traditionen med "puttees" spred sig från Indien till den brittiska armén. Tre meter långa skulle de lindas hårt kring vaderna.

Amerikanska soldater med benlindor under första världskriget.
Då det brittiska East India Company började ta kontroll över Indien på 1700-talet skedde det i hög grad med hjälp av infödda soldater. De var klädda enligt olika lokala sedvänjor och de som kom från Himalaya bar ofta lindor, patti, runt fötter och ben – en urgammal tradition, som det också finns europeiska exempel på.
Efter att ha slagit ner det stora sepoyupproret år 1858 började britterna organisera en mer permanent armé i Indien, vars uniform blev en blandning av europeiska och indiska traditioner. Britter förlagda till Indien blev särskilt förtjusta i benlindorna, som de tog in i sin egen uniform under namnet puttees.
istället för damasker
Lindorna övertog den roll som damaskerna haft i 1700- och 1800-talens europeiska uniformer – det vill säga de skulle förhindra att vatten, lera eller smuts trängde ner i kängorna. Samtidigt skulle de ge anklarna extra skydd mot till exempel ormbett.
De tjocka läderdamaskerna var synnerligen olämpliga i det indiska klimatet. Minst lika viktigt för lindornas popularitet var dock priset – de var betydligt billigare att tillverka. Den indiska armén växte sig med tiden allt större och blev dyr att utrusta.