På västfronten intet nytt är en av de mest kända antikrigsromanerna någonsin. Boken, som följer några tyska soldaters kval i skyttegravarna under första världskriget, kom ut 1929 och filmen som kom året därpå blev en stor kommersiell framgång och vann en Oscar för bästa film.
År 1979 kom ännu en filmatisering, men båda dessa filmer producerades i USA med amerikanska och brittiska skådespelare i rollerna.
Nästan 100 år efter att boken kom ut kastar krigets förlorare sig över storverket. Den tyske regissören Edward Berger river upp Tysklands krigssår med Netflix-filmen På västfronten intet nytt – en grym och chockerande film, som känns i både kropp och själ.
VIDEO: Se trailern till ”På västfronten intet nytt”
Krigets kaos fångas perfekt
”Denna bok ska varken vara en anklagelse eller en bekännelse. Den vill endast försöka berätta om en generation som förstördes under kriget – även om den undkom granaterna”.
Med de orden inleder den tidigare soldaten Erich Maria Remarque sin delvis självbiografiska roman På västfronten intet nytt. Titeln syftar på det fastlåsta dödläge som soldaterna befann sig i på västfronten.
Under de fyra år som striderna pågick flyttades frontlinjen inte mer än några hundra meter. Trots det miste över tre miljoner människor livet, och kriget gav en hel generation av unga tyska män svåra mentala och fysiska sår. Den nya tyska filmatiseringen lyckas perfekt fånga romanens känsla av kaos och meningslöshet.
Huvudpersonen är påhittad
Filmen: Paul Bäumer deltar i världskrigets strider
Filmens huvudperson är Paul Bäumer, en känslig och godhjärtad ung man, som skadas både fysiskt och psykiskt av sina fasansfulla upplevelser i skyttegravarna.
Fakta: Huvudperson är författarens alias
Paul Bäumer finns inte utan bygger på Erich Maria Remarques egna upplevelser som soldat under första världskriget. De lade grunden till hans bok På västfronten intet nytt.
I öppningsscenen följer vi en ung tysk soldat som försöker ta sig genom ingenmansland, bara för att till slut ligga död i leran. Därefter följer filmen soldatens perforerade uniform, som dras av från den döda kroppen och skickas tillbaka till Tyskland, där den tvättas, lagas och överlämnas till nästa levande offer – en praxis som den tyska armén tillämpade under kriget, då det rådde stor brist på material.
Den som får ta över kläderna är en naiv 17-åring vid namn Paul Bäumer. Som så många andra unga har han fallit för den propaganda som den tyska armén matade ungdomen med under kriget.
Det bör dock nämns att filmen av oklara skäl har förlagt denna rekrytering till 1917 i stället för 1915, som i boken. Vid det laget var krigets realiteter svårare att dölja, bland annat för att slaget vid Somme då hade kostat mer än en miljon soldater livet, så det är inte troligt att de unga tyska männen skulle falla fullt så lätt för propagandan som de gör i filmen.
Sjukdomar var nästan lika farliga som kulor
Filmen: Soldaterna stupar i massor
Förlusterna i de tyska skyttegravarna är redan skyhöga, när Bäumer 1917 anländer till fronten. Filmen visar otaliga soldater som dödas av granater och kulor i leran.
Fakta: Många tusen dog av sjukdomar
Omkring en tredjedel av Tysklands förluster berodde inte på fiendens kulor utan på sjukdomar. I synnerhet den dödliga spanska sjukan hade gynnsamma förutsättningar i skyttegravarna.
Även slutet är omgjort. Filmen visar hur de tyska generalerna tvingar sina soldater till en sista, vansinnig framstöt bara några timmar innan vapenvilan träder i kraft. Även om det stämmer att strider pågick ända till krigets sista sekunder, så var det franska och brittiska generaler som i strävan efter ära tvingade sina män till en sista offensiv. De tyska generalerna visste att de var slagna, och bara behövde hålla ut.
Positivt är dock att filmen, till skillnad från boken, lyfter sig från skyttegravarna och betraktar första världskriget ur ett större helikopterperspektiv.
Mest avgörande är att vi får insyn i förhandlingarna mellan ententen och Tyskland, som utmynnade i ett fredsavtal den 11 november 1918. Medan alla andra karaktärer är fiktiva, porträtterar filmen här verkliga personer som den tyske politikern Matthias Erzberger och den franske generalen Ferdinand Foch, när de i sakta mak ska hitta ett sätt att avsluta kriget, medan mängder av soldater fortfarande stupar.
Odugliga franska stridsvagnar skildras som monster
Filmen: Franska stridsvagnar krossar tyskarna
I en brutal scen massakreras tyska soldater av tre franska Saint-Chamond-stridsvagnar, medan de förgäves försöker hålla stånd mot stålbestarna i sina skyttegravar.
Fakta: Stridsvagnen var en klumpig koloss
Saint-Chamond-stridsvagnarna var en fasansfull syn – tills de gick sönder. Många körde fast i leran eller drabbades av mekaniska fel, som gjorde dem oförmögna att slåss.
Komplex och nyanserad
Filmen bjuder också på massor av historisk autenticitet. Uniformerna, vapnen, artilleriet och skyttegravarna har återskapats in i minsta detalj. Huvudpersonerna bär till och med korrekta stövlar, trots att de sällan syns i bild.
På västfronten intet nytt är på många sätt historienördens våta dröm. Filmen strävar inte enbart efter autenticitet, den är även befriande nyanserad och komplex och tvingar oss att sympatisera med de människor som av historien har stämplats som skurkar.
VÅRT BETYG: 5/6 STJÄRNOR
