Den 22 april 1915 fick franska soldater vid staden Ypres den tvivelaktiga äran av att utsättas för historiens första stora angrepp med giftgas.
Först spred en sötaktig doft sig i skyttegravarna, innan soldaterna föll omkull flämtande efter andan – kvävda av klorgas utsläppt av tyskarna på andra sidan ingenmansland.
Redan föregående år – i augusti 1914 – hade tyskarna och fransmännen angripit varandra med tårgas, men i de flesta fall var gasen så svag att soldaterna inte ens upptäckte att de attackerats.
Gasmaskerna räddade liv, men begränsade soldaternas syn och rörlighet.
Gasmasken
började massproduceras under första världskriget. De första maskerna bestod enbart av bomullstussar eller tygtrasor, som knöts om munnen och näsan. Under kriget blev maskerna dock mer avancerade och skyddade soldaterna betydligt bättre.
Huden
fick smärtsamma blåsor, när soldaterna utsattes för senapsgas, som tyskarna började använda 1917. Masker skyddade lungorna, men blåsorna kunde göra soldater stridsoförmögna i veckor.
Hjälmen
var av stål och skyddade mot bland annat granatsplitter. Stålhjälmen blev standard först 1915, ett år in i kriget, när antalet huvudskador ökade kraftigt.
Filtret
till gasmasken bestod av en behållare med kemikalier som absorberade giftgas. Under kriget kom britterna fram till att aktivt kol var ett förträffligt filtreringsmaterial.
Vid Ypres var det dock uppenbart att klorgas var dödligt effektiv, och snart fick vapnet en fast plats i tyskarnas arsenal. Inledningsvis reagerade de allierade med bestörtning på ”denna fega krigföring”.
Några månader senare började emellertid även Frankrike, Storbritannien och USA arbeta febrilt på att utveckla giftgas, och under kriget angrep parterna varandra med sammanlagt omkring 100000 ton giftgas.
Åsynen av soldater som kvävdes av gas hade stor psykologisk inverkan, men siffrorna visar att gas inte var något effektivt vapen på slagfältet.
Av de nio miljoner soldater som stupade under första världskriget miste ”endast” 90000 livet på grund av giftgas.
Anledningen till de låga förlustsiffrorna var bland annat att många soldater försågs med gasmasker.
Omkring hälften av de döda var ryska soldater, som inte hade gasmasker i samma omfattning och av samma kvalitet som soldaterna vid västfronten.