Harold Gillies gav krigets offer nya ansikten
Mannen som kom att kallas »plastikkirurgins fader» var en ung estet från Nya Zeelands sydö – en lovande cricketspelare och en mästare med skalpellen.

Harold Gillies blev en föregångare vad gäller rekonstruktion av krigsskadade ansikten.
Harold Gillies föddes 1882 i Dunedin som den yngsta av åtta syskon. Familjen Gillies var välbeställd och samtliga barn fick ordentliga utbildningar, så även Harold. Tjugo år gammal skickades han till England och Cambridge där han utmärkte sig som cricketspelare, golfare och roddare och visade sig dessutom vara duktig på att måla. Trots detta bestämde han sig efter en tid för att utbilda sig till kirurg.
Gillies var en god student och visade sig vara lika skicklig med en kniv som med ett slagträ. 26 år gammal utexaminerades han som kirurg vid St Bartholomews sjukhus i London.
Kirurg i första världskriget
Vid första världskrigets utbrott gick Gillies med i Royal Army Medical Corps som kirurg. I Frankrike mötte han av en slump den fransk-amerikanske tandläkaren Charles Valadier som experimenterade med hudtransplantationer och med att laga komplicerade käkskador. Gillies var fascinerad. Plötsligt stod det klart: att reparera ansikten skulle bli hans kall.
I Paris arbetade han en tid med Hippolyte Morestin, som var en av de verkliga pionjärerna inom det vi idag kallar plastikkirurgi. Och första världskriget var generöst mot experimentlystna kirurger. Det fanns ändlösa rader unga män att operera på och skyttegravskriget (som inletts utan stålhjälmar) orsakade många fördärvade ansikten. Det var ju huvudet man hela tiden stack upp och utsatte för kulor och splitter.
Plastikkirurgi i Cambridge
Full av nya idéer for Gillies till England. Om fransmännen hade fyra plastikkirurgiska kliniker, varför kunde inte England ha i alla fall en? Till sist lyckades han i slutet av 1915 övertyga militäröverläkaren att öppna en speciell ansiktsavdelning på Cambridge Military Hospital i Adlershot.