GALLERI: Fyra år lång mardröm tog slut i november 1918

Humöret var högt bland de tyska soldater som i augusti 1914 skulle ut i krig. Alla var övertygade om att de med expressfart skulle nå Paris och vara hemma igen till jul. Minnet av den snabba segern över fransmännen 1871 stärkte dem.

De första veckorna trängde de tyska styrkorna långt ner i Frankrike, innan en fransk-brittisk styrka stoppade dem vid floden Marne. Paris var i fara och för att få fram förstärkningar körde taxibilar i skytteltrafik med soldater från huvudstaden till fronten.

Hösten 1914 lyckades de franska och brittiska styrkorna hejda tyskarna med taggtråd och en mördande spärreld från kulsprutor och tungt artilleri. Resultatet blev att soldaterna på båda sidor grävde ner sig.

Under första världskriget var flygplan inte lämpade för annat än luftdueller. Bombningar sköttes av luftskepp. Under krigets första år spred zeppelinare skräck i brittiska städer, men de långsamma bjässarna var fyllda med väte, vilket gjorde dem sårbara.

Britterna skickade ut fyra miljoner män i strid. De många lediga platserna inom bland annat industrin och lantbruket övertogs av kvinnor, som efter en snabb introduktion höll produktionen igång. År 1918 var en tredjedel av industriarbetarna kvinnor.

Den 22 april 1915 introducerade tyskarna ett nytt massförstörelsevapen – klorgas. Via ett omfattande rörsystem spreds gasen över de brittiska linjerna. Omkring 1 200 soldater dog. Snart började båda sidor använda klor- och senapsgas i granater.

Tanken på en självgående kanon skyddad av pansar vann mycket långsamt gehör i den brittiska armén. Först i september 1916 rullade de första Mark I-stridsvagnarna ut på slagfältet vid Somme. Tyskarna hade sin A7V klar våren 1918.

Tobakens lugnande inverkan i stressade situationer utnyttjades tillfullo av britter och senare amerikaner. På hemmafronten arrangerade myndigheterna insamlingar för att kunna ge ”grabbarna vid fronten” gratis cigaretter.

Den 31 juli 1917 inleddes det tredje slaget om Flandern. Brittiska och franska styrkor ville tränga in i det tyskockuperade Belgien och slå ut de tyska ubåtsbaserna vid Atlantkusten.

Kraftiga regn förvandlade området vid Passchendaele till lera, så att soldaterna fick lägga ut stockar för att kunna ta sig fram. Trävägarna var lätta mål för tyskt artilleri. Efter tre månader hade de allierade vunnit 130 kvadratkilometer. En halv miljon soldater stupade eller sårades.

Konstant livsfara och bombardemang som varade hela dagar gav upphov till en tidigare okänd åkomma bland soldaterna. De darrade, grät och talade osammanhängande. Myndigheterna kallade dem ”simulanter”. Först 1980 fick åkomman ett namn – PTSD.

Under kriget spred svälten sig i Tyskland. Armén tog över lantbrukets hästar, och åkrarna drabbades av missväxt, så den enskilde tysken fick i genomsnitt endast 1 000 kilokalorier om dagen. Det hände att hästar slaktades på gatan och att förbipasserande skar loss köttbitar.

Efter nederlaget 1864 fick Danmark avstå Nordslesvig till tyskarna. År 1914 innebar det att 30 000 unga män med danskt påbrå blev inkallade till den tyska armén. De flesta stred vid västfronten. Cirka 5 270 av dem dog.

Varje slag resulterade i många hundra vanställda och invalidiserade soldater – män som hade mist underkäken, näsan eller ögonlocken. Läkarna lyckades hjälpa många av dessa svårt skadade tillbaka till en dräglig tillvaro.

Strax efter klockan fem på morgonen måndagen den 11 november möts representanter för de krigförande länderna i en tågvagn vid den nordfranska staden Compiègne. Sex timmar senare tystnar vapnen på västfronten.