Det strategiska bombanfallets fader
Första världskriget var inte bara en uppvisning i mänskligt vanvett utan också i mänsklig uppfinningsrikedom och nytänkande. Industrin gav oss corned beef, dambindor och blixtlås. Och Peter Strasser gav oss det strategiska bombanfallet.

Chefen för den tyska luftskeppsflottan, Peter Strasser, var först med strategiska bombanfall.
Peter Strasser föddes i Hannover den 1 april 1876. Vi vet lite om hans barndom men han kom från den framväxande borgarklassen. Han var duktig i skolan och efter studenten tog han vid femton års ålder värvning i flottan.
Den raskt växande kejserliga flottan var under det sena 1800-talet en karriärväg för unga välutbildade män med teknik i blick. Trots sin blygsamma härkomst blev Strasser löjtnant vid nitton års ålder.
Han tjänstgjorde som teknisk officer på olika fartyg och seglade världen runt. Han blev med tiden en erkänd expert på slagskeppsartilleri och fick tjänst i den tyska marinstaben. Där mötte han amiral Tirpitz som uppmuntrade sina unga teknokraters experiment med ubåtar och luftskepp.
Chef för marinens luftskepp
Strasser lärde sig att flyga 1913 och blev samma höst chef för marinens luftskeppsavdelning, ett experimentförband på teknikens spjutspets. Hans föregångare hade dött i en av världens första zeppelinarolyckor med dödlig utgång och Strasser såg först sin befodran som ett bakslag men fick sakta upp ögonen för luftskeppens möjligheter.
På Nordholtz flygbas utanför Bremen började han utveckla sina idéer om vad luftskeppen kunde tillföra det moderna, totala kriget.
I början av första världskriget spanade luftskeppen efter brittiska örlogsfartyg. Strasser flög över sjöslaget vid Helgoland men visste att han kunde uträtta mer.
Fotografier från den här tiden visar en karl med smala axlar, djärv frisyr och genomträngande blick, inte olik teckningar av Jules Vernes-karaktären kapten Nemo. En karismatisk och krävande chef som var både våghals och visionär.
Trots att Strassers luftskepp var långsamma och känsliga för både hårda vindar och brand så växte tanken om att fälla bomber från dem. Inte bara mot fartyg, som var förhållandevis små och dessutom sköt tillbaka, utan mot större och viktigare mål. Hamnar, fabriker, städer.