Bersaglieri – italiensk elitstyrka på cykel
De var nationens stolthet, det tidiga 1900-talets snabba och slagkraftiga elitsoldater som kunde tillryggalägga 12 mil på en dag. De cykelburna bersaglieritrupperna fick sitt elddop som kurirer, spanare och förtrupper under första världskrigets strider i nordöstra Italien.

Soldater ur italienska bersaglieritrupperna eskorterar österrikare som tagits till fånga. 15 augusti 1915.
I slutet av 1800-talet var Italien ett ungt land, ännu bara några decennier gammalt. Halvön bestod till största delen av landsbygd, nio av tio var analfabeter, och många levde i yttersta fattigdom.
I de stora städerna var det dock annorlunda. För det nya landets borgerliga elit, dess företagare, politiker, bankirer och kungahus, hade en ny era börjat. Städerna växte i rekordfart och det dök upp fabriker, spårvagnar, elektricitet, tidningar och operahus. Och på gatorna syntes, för varje år, fler och fler cyklar.
Socialistiska cykelklubbar
Cyklar var ingen liten sak i slutet av 1800-talet. Stora förhoppningar knöts till denna cavallo d’acciaio (stålhäst). Inte nog med att den kunde transportera arbetare i tusental till Milanos fabriker. Det fanns något friskt, heroiskt och dristigt över cykeln. Den var en bit av framtiden.
Farhågor fanns förstås också: Präster fick inte lov att cykla, det ansågs ovärdigt.
När hungerkravaller skakade Milano 1898 lät stadens prefekt förbjuda all cykling i centrum – cykeln erbjöd, insåg makthavarna, ett snabbt sätt att förflytta sig även för demonstranter. På landsbygden organiserade sig socialistiska cykelklubbar, ciclisti rossi (röda cyklister).
Bersaglieri en elitstyrka
En som fascinerades av det nya färdmedlet var en ung löjtnant i bersaglierikåren, Luigi Camillo Natali. Bersaglieri – som tagit sin namn efter ordet för måltavla, bersaglio – var en elitstyrka som skapats 1836 inom armén i syfte att komplettera ordinarie infanteri med en rörlig vältränad och slagkraftig förtrupp.
Så blev det också, och bersaglieri stred för kungariket Piemonte-Sardinien i krigen mot Österrike-Ungern under 1840- och 1850-talet, liksom i Krimkriget och i första italiensk-abessinska kriget (1895–96) i Nordafrika.
Efter Italiens enande 1861–70 integrerades bersaglieriregementena i den italienska armén; de utgjorde sex regementen om sammanlagt 36 bataljoner. Moralen var hög: bersaglieri hade varit de första att bryta igenom muren när Rom togs från påven 1870. Extraordinära var också deras uniformer, med en huvudbonad prydd av en iögonfallande plym.