Kampen om Balkan 1912–13
När första världskriget bröt ut 1914 kom den tändande gnistan från Balkan. Då var regionen redan Europas blodigaste där krigen avlöst varandra sedan osmanska riket börjat falla sönder.

Bulgariska artilleriställningar utanför Adrianopel, som var en av de viktigaste osmanska befästningarna i norra Trakien.
Under den fӧrsta delen av 1900-talet hade det osmanska rikets makt och inflytande i sydӧstra Europa minskat och ett antal unga och ambitiӧsa nationalstater var beredda att fylla det vakuum som uppstått.
Men det var knappast enhetliga strategiska ambitioner som styrde händelseutvecklingen – var och en av staterna på Balkan hade sin egen agenda. Dessa ledde till konflikter som till sist skulle dra in stormakterna i vad som kallats 1900-talets urkatastrof: fӧrsta världskriget.
Balkankrigen 1912 och 1913 var de blodigaste som utkämpats i Europa sedan fransk-preussiska kriget 1870–71. Konsekvenserna har påverkat sydӧstra Europa in i våra dagar.
"Europas sjuke man"
Det osmanska rikets nedgång hade redan pågått i runt ett sekel när Grekland 1821 inledde sitt frihetskrig. Efter det rysk-turkiska kriget 1877–78 blev även Rumänien, Bulgarien, Serbien och Montenegro självständiga stater, även om Bulgarien i formell bemärkelse fortfarande var en osmansk vasallstat.
Nu myntades termen ”Europas sjuke man” om det osmanska riket och dess ofӧrmåga att behålla kontrollen ӧver sitt rike. Många turkar anklagade sultanen fӧr rikets motgångar och 1908 genomfӧrde en grupp reforminriktade unga officerare en kupp.
”Ungturkarna”, som kuppmakarna kallades, återinfӧrde en parlamentarisk fӧrfattning och lyckades, trots en motkupp, behålla makten. En ny sultan, Mehmet V, tillsattes som i det närmaste titulär regent.
Bosnien annekterades
Under tiden fӧrsӧkte Österrike-Ungern dra fӧrdel av tumultet i Konstantinopel. 1908 annekterades Bosnien av Österrike-Ungern. Annekteringen ledde dock till att serbiska nationalister tog tillfället i akt att inleda en terrorkampanj mot Österrike. Samtidigt fӧrsӧkte Ryssland fӧrmå nationalstaterna på Balkan att ingå en allians mot Österrike-Ungern.
FÅ MILITÄR HISTORIAS NYHETSBREV!
Dessa hade dock andra idéer. Trots stormakternas oro för instabilitet i området kom nu ett lӧst sammansatt Balkanfӧrbund att riktas mot det krackelerande osmanska riket.
Ett rikt utbud av retorik och propaganda om slavernas gemensamma fiktiva fӧrflutna florerade, men i praktiken var nationalstaterna mer än avvaktande i sina inbӧrdes fӧrhållanden. Förbundet kom att fungera som en plattform för nationalstaternas individuella territoriella expansion snarare än för att besegra osmanerna.