Änglarna vid Pervyse riskerade livet på västfronten
Inom skotthåll från den tysk-belgiska fronten kämpade Elsie Knocker och Mairi Chisholm med att ge soldater vård. Ibland gav de sig till och med ut i ingenmansland mellan stridslinjerna för att rädda liv. Under första världskriget blev de kända som »änglarna vid Pervyse».
Tack vare sina insatser fick Knocker och Chisholm medalj av Belgiens kung.
I den belgiska byn Pervyse, alldeles intill fronten, flyger ett engelskt plan med hackande motor in över skyttegravarna. Det flyger så lågt att att de brittiska sjuksköterskorna Elsie Knocker och Mairi Chisholm kan se pilotens ansikte innan planet kraschar i en vattensamling i ingenmansland.
Sjuksköterskorna springer ut till planet för att se om piloten överlevt och lyckas hinna före de tyska soldaterna. Tyskarna ropar och frågar om piloten är skadad. ”Ja, vad tusan tror ni när han störtat ner på det viset, naturligtvis är han skadad och vi tänker ta honom!” svarar Elsie.
Tyskarna går med på det men tar hand om planet. Kvinnorna för med sig piloten, som i verkligheten är oskadd. För sitt modiga ingripande fick de båda kvinnorna senare den brittiska Military Medal.
Flying Ambulance Corps
Elsie Knocker och Mairi Chisholm hade lärt känna varandra före kriget i en motorcykelklubb för kvinnor. Båda älskade hög fart men annars kom de från skilda världar.
Elsie var 30 år gammal, utbildad sjuksköterska med en liten son. Hon hade skiljt sig från sin brutale man men sa sig vara änka för att slippa bli ifrågasatt av sin omgivning.
Mairi var bara 18 år och kom från en familj som rörde sig i kungliga kretsar. När kriget bröt ut rymde hon hemifrån för att arbeta som frivillig i London. Där anmälde sig kvinnorna till Flying Ambulance Corps som skulle tjänstgöra i Belgien.
Fältsjukhus vid fronten i Pervyse
Den 25 september anlände de med ambulanskåren till Belgien och kastades in i det farliga arbetet med att åka till fronten för att hämta sårade soldater. Tyskarna ryckte fram så snabbt att det hände att kvinnorna plötsligt befann sig bakom fiendens linjer och fick bevittna krigets fasor och brutalitet.
Frustrerade märkte Elsie Knocker och Mairi Chisholm att många soldater dog på vägen till sjukhuset och de bestämde sig för att inrätta en fältsjukhus vid själva fronten.
Den 20 november 1914 öppnade kvinnorna en kombinerad förbandsstation och soppkök i den strategiskt viktiga byn Pervyse.
I en desperat försvarsåtgärd hade belgarna låtit den närbelägna floden Yser svämma över och Pervyse låg bara cirka 100 meter från den översvämmade frontlinjen. Kriget igenom skulle tyskarna försöka erövra byn och den förvandlades så småningom till utbombade ruiner.
Med soppa till soldaterna i skyttegravarna
Kvinnorna installerade sig i en källare under ett sönderbombat hus. De släpade dit en spis och lade halm på golvet för att sova på. Ett övergivet piano ställdes i vad som fanns kvar av bottenvåningen och de spelade dansmusik för de patienter som var friska nog för att lyssna. Även under lugna perioder blev många män sjuka av de vidriga förhållandena i skyttegravarna.
Då huset låg så nära fronten fanns det ständigt en risk för fientlig beskjutning och kvinnorna blev tvungna att byta hus två gånger under tiden i Pervyse.
Elsie Knocker och Mairi Chisholm steg upp klockan sex för att koka mängder av varm choklad och soppa. Varje dag vandrade kvinnorna under tystnad i det iskalla mörkret med soppa till soldaterna i skyttegravarna.
Ibland anropade de tyska vaktposterna dem och frågade vilka de var och vad de gjorde. Elsie skämtade med dem och undrade om de ville ha en kopp choklad.
En sårad belgisk soldat får vård på fältsjukhuset i Pervyse 1917.
Döptes till Änglarna vid Pervyse
När det blev uppehåll i striderna begav sig kvinnorna ut i ingenmansland för att rädda sårade eller bärga döda kroppar. Elsie brukade fästa ett meddelande på sin lilla terrier Shot och be fienden om lov om att få bege sig ut. Tyskarna varnade dem att inte ha på sig soldathjälmar på sina räddningsexpeditioner eftersom de annars kunde bli beskjutna av misstag.
De båda sjuksköterskorna var beroende av donationer för sin verksamhet och åkte med jämna mellanrum hem till Storbritannien för att samla ihop pengar. De hyllades som hjältar av pressen och döptes till änglarna vid Pervyse.
Besök av belgiske kungen Albert I
I mars 1915 hade den belgiska militärledningen förbjudit all kvinnlig sjukvårdspersonal vid fronten på grund av krigets faror, men som erkänsla för deras insatser gjordes ett undantag för Mairi Chisholm och Elsie Knocker. De blev dekorerade av den belgiske kungen Albert I, som besökte deras sjukstation i mars 1916.
Samma år besökte kung Albert Elsies bröllop när hon gifte sig med den belgiske piloten baron Harold de t’Serclaes som tillhörde en av Belgiens äldsta familjer. Mairi var rädd att Elsie nu skulle lämna Pervyse men den nya baronessan övergav inte sin post utan nöjde sig med att träffa Harold när de båda hade permission.
Men äktenskapet överlevde inte krigsslutet. När Elsies man kom på att hon var frånskild separerade paret.
Tysk offensiv 1918
När de sårade fått första hjälpen och i bästa fall en smula vila måste kvinnorna köra dem till fältsjukhuset, 15 km bort, på leriga sönderskjutna vägar. Ofta färdades de nattetid under ständig risk att bli beskjutna. De tvingades ofta göra flera turer per natt och ibland körde ambulansen ner i diket eller fastnade i granatkratrar i vägen. Då tumlade de skadade runt bak i fordonet och skrek i svåra plågor.
De båda sjuksköterskorna tar betäckning under tyskt bombardemang av Pervyse 1917.
I tre och ett halvt år klarade sig Elsie Knocker och Mairi Chisholm oskadda men sedan var deras tur förbrukad. Den 15 mars 1918 började tyskarna bombardera Pervyse med ursinnig kraft för att förbereda en offensiv. Elsie och Mairi gömde sig för det öronbedövande bombardemanget i sitt trånga skyddsrum, tillsammans med patienterna och sjukvårdarna.
Gasanfall mot Pervyse
Passagen som de använde för att föra in de sårade hade blivit sönderbombad och granatsplitter trängde in genom ventilationsspringorna. Kvinnorna försökte bära sina gasmasker, men dessa var så obekväma och klumpiga att de gav upp.
Tidigt på morgonen den 17 mars landade en granatsalva med arsingas i sjukvårdspassagen. Elsie var på väg ut för att leta efter sårade när det plötsligt kändes som om ett rep drogs om hennes hals. Mairi låg på golvet och rullade fram och tillbaka.
Deras lilla hund Shot som varit med dem i tre år och hjälpt dem kom fram till Elsie och tittade på henne med undrande ögon. Han slickade på hennes hand, sedan dog han.
För första gången under alla krigsåren kände Elsie hat mot fienden. Kvinnorna fördes till sjukhuset i en kärra, för ambulansen hade blivit förstörd och Elsie måste vidare till England för specialistvård.
Sjukstationen stängdes
Mairi återvände snart till Pervyse men råkade ut för ännu en gasattack som gav henne men för livet. Nu lät den belgiska militärledningen stänga sjukstationen och kvinnornas arbete i Belgien var över.
Under andra världskriget skulle de båda tjänstgöra i RAF:s kvinnliga hjälpkår. Elsie Knocker avled 1978 och Mairi Chisholm tre år senare.