Fältransoner under War of Jenkins' Ear: Amiral stoppade skörbjugg av en slump
När flottan drog ut i krig var den vitaminfattiga kosten betydligt farligare än fienden. En amiral löste problemet av en ren slump.
År 1741 kan amiral Edward ”Old Grog” Vernon i brittiska flottan knappt tro sina öron: enligt skeppsläkaren har antalet fall av skörbjugg bland besättningsmännen plötsligt minskat drastiskt.
Kosten i flottan är enformig och vitaminfattig, den består nästan bara av gröt, saltat kött och skeppsskorpor – och skörbjugg är vanligt. Läkarna vet ännu inte att sjukdomen orsakas av vitaminbrist, och Vernon har ingen aning om varför sjukdomen minskat bland hans män.
Men han inser att sjukdomsfallen blivit färre efter att han har börjat blanda rom och limesaft i sjömännens algfyllda dricksvatten för att förbättra smaken, i stället för vin eller öl som annars var brukligt till sjöss. Snart blir drycken ett stående inslag i alla brittiska sjömäns dagsranson. Den uppkallas efter Vernons smeknamn, ”Old Grog”, som han fått på grund av den rock av grogham – grovt ylletyg – som han alltid går klädd i.
Inte förrän nästan 300 år senare kommer forskarna på att det är den höga C-vitaminhalten i limesaften som gör drycken effektiv mot skörbjugg.
Visste du att engelska sjömän kallades ”limeys” eftersom de drack grogg med limesaft?
Limesaft räddade tusentals sjömän från sjukdomen skörbjugg.
Fältransoner under Napoleonkrigen: Fransman uppfann konservering av kokt mat
Under 1700- och 1800-talen är de europeiska soldaternas värsta motståndare inte kulor och krut, utan dålig mat. Därför utlovar Frankrike år 1795 en stor belöning till den som kommer på ett sätt att förse armén och flottan med färska grönsaker året runt. Men lösningen låter vänta på sig.
Inte förrän 15 år senare upptäcker konditorn Nicolas Appert att mat som tillagats i glas med tättslutande lock håller sig länge. Appert hyllas för sin revolutionerande upptäckt och en tidning skriver att ”Appert har funnit ett sätt att tygla årstiderna”. Men glas är tungt och ömtåligt, och duger därför inte i fält.
Andra uppfinnare arbetar vidare på Apperts idé och år 1813 kan britterna Bryan Donkin och John Hall presentera en helt ny produkt på marknaden: mat på konservburk. Donkins och Halls burkar är både lätta och billiga att tillverka, och tack vare dem kan soldaterna få både kött och grönsaker även under långvariga fälttåg.
Visste du att konservöppnaren uppfanns 50 år efter konservburken? Soldaterna använde i stället stenar eller bajonetter att öppna burkarna med.
Fältransoner under amerikanska inbördeskriget: Soldater rökte sina grönsaker
Soldaterna i nord- och sydstatsarméerna får oftast rejält med kött eftersom de har med sig hela boskapshjordar och slaktar efter hand. Men färska grönsaker är det ont om.
Nordstatssoldaterna får i stället klumpar av torkade grönsaker – men vet inte vad de ska göra med dem: ”Vi har kokat, bakat, stekt, stuvat, syltat, sötat och saltat dem, och testat puddingar, kakor och tårtor”, berättar en soldat, ”men de låter sig inte tillagas på något sätt. Killarna bryter sönder dem och röker dem i sina pipor
Fältransoner under spanska inbördeskriget: Choklad gav energi på slagfälten
Forrest Mars sr. från chokladfirman Mars Company vädrar finfina affärer när han ser brittiska soldater äta Smarties-pastiller under spanska inbördeskriget på 1930-talet.
De frivilliga brittiska soldaterna har tagit med sig Smarties eftersom choklad ger energi.
Sockeröverdraget gör att chokladen inte smälter i värmen; pastillerna är alltså perfekta för den amerikanska chokladmarknaden som brukar gå ganska dåligt under de varma sommarmånaderna.
Forrest Mars sr. börjar tillverka liknande godis till amerikanska armén, och år 1941 får soldaterna de första ransonerna av M&M’s. Chokladgodiset blir en dundersuccé både vid fronten och i hemmavid.
Visste du att M&M år 1981 blev det första godiset i rymden – på begäran av besättningen på rymdfärjan Columbia?
Fältransoner under andra världskriget: Individuella ransoner för varje situation
Nya, individuella ransoner skulle förbättra soldaternas kost under andra världskriget, men det lyckades inte fullt ut.
Tusentals amerikanska soldater som återvänder hem efter första världskriget klagar över de usla matransoner som de tvingats leva på.
Klagomålen leder till att försvaret utvecklar 23 nya individuella ransoner som börjar användas under andra världskriget.
K-ransonen blir populär på grund av sin lätthet, men den innehåller inte tillräckligt med näring för en soldat under mer än några dagar.
Trots det lever soldaterna ofta på ransonerna i långa perioder, bland andra brittisk-indiska kompanier i Burma, som utfodras med K-ransoner i fem månader.
När militära logistiker ett par månader senare besöker ett av kompanierna och har med sig K-ransoner, kastar flera av soldaterna upp vid blotta åsynen av matpaketen.
Maten är klar!
K-ransonen var en av de mest spridda fältransonerna bland de allierade. Ransonen kom i paket med dagens tre måltider. Kvällsmaten bestod av:
En burk köttfärslimpa
Sex kex
En chokoladkaka
Fyra cigaretter
En bit tuggummi
Ett kuvert buljong
Visste du att bönor var huvudrätten i mer än hälften av ransonerna, vilket ledde till en stark aversion mot bönor vid fronten?
Fältransoner under Vietnamkriget: Högteknologisk hundmat
På 1960-talet utvecklar den amerikanska armén frystorkade matransoner, LRP, som skulle användas under Vietnamkriget.
Men ransonerna är dyra, och först under 1980-talet blir en vidareutveckling, så kallad MRE, standard inom den amerikanska militären.
Med nya konserveringsmetoder behöver man inte längre frystorka maten.
På 1990-talet blir det dessutom möjligt att få varm mat överallt. Ransonen ska bara läggas i en särskild påse, som upphettar den genom en kemisk reaktion.
Trots det blir MRE-ransonen nästan lika avskydd som sina föregångare, och vitsiga typer inom militären kallar den för Meals Rejected by Everyone – måltider avskydda av alla.
Visste du att MRE-ransoner även används i samband med katastrofer? Till exempel delades 21 miljoner ut efter orkanen Katrinas härjningar i södra USA.
Burkmaten levde kvar i amerikanska armén in på 1980-talet.