Falklandskriget: slaget vid Goose Green
Goose Green var det största slaget mellan landstyrkor under Falklandskriget. Den 28 maj 1982 anföll brittiska 2. fallskärmsbataljonen samhället som hölls av drygt tusen argentinare.

En soldat ur brittiska 2. fallskärmsbataljonen övervakar argentinska fångar utanför Goose Green.
Männen från brittiska 2. fallskärmsbataljonen hade ingen lätt uppgift framför sig. På kvällen den 26 maj 1982 påbörjade de marschen från landstigningsområdet vid San Carlos Bay, nordöstra Falklandsöarna, till den argentinska truppkoncentrationen vid Goose Green. Med tung packning skulle de tillryggalägga en sträcka av mer än två mil i mörker över grästäckta, vattensjuka och vindpinade hedar.
Eftersom containerfartyget s/s Atlantic Conveyor sänkts av två argentinska Excocet-robotar och större delen av de helikoptrar britterna planerat att använda för trupptransport gått förlorade var de tvungna att ta sig fram till fots. För att kunna få med kulsprutor, granatgevär, granatkastare, pansarskott och pansarvärnsrobotar hade de tvingats att lämna kvar sovsäckar och liggunderlag.
Goose Green och Darwin
Planen gick ut på att, med början i gryningen den 28 maj, angripa den argentinska styrkan och om möjligt återerövra de små samhällena Darwin och Goose Green. Platserna hade ingen större strategisk betydelse, men operationen sågs som en uppvärmning för det mer omfattande landkrig som oundvikligen väntade på Falklandsöarna.
Efter en rad fartygsförluster – bland annat av två jagare och två fregatter – fanns det också ett stort behov för britterna att vinna en seger. Men en positiv utgång var långt ifrån säker.
Brittiska 2. fallskärmsbataljonen
- fallskärmsbataljonen hade, som första större brittiska förband, landsatts den 21 maj vid San Carlos Bay. Bataljonen bestod av 690 man fördelade på tre skyttekompanier, ett spaningskompani, ett understödskompani och ett stabskompani.
Soldaterna och deras befäl tillhörde eliten inom den brittiska armén – de hade gått igenom en av de tuffaste militära utbildningarna i världen. Mycket stora krav ställdes på deras uthållighet, styrka och mentala förmåga.
En del av dem hade tjänstgjort en tid i den legendariska elitstyrkan Special Air Service (SAS). Fallskärmssoldaterna var mycket skickliga i vapenhantering och tränade att uppträda i såväl större förband som små grupper. Bataljonschef var överstelöjtnant Herbert Jones.