Warszawa reste sig mot nazisterna
När Nazityskland pressades tillbaka på alla fronter beslöt sig den polska motståndsrörelsen för att driva ut de tyska ockupanterna innan Röda armén hann fram. Priset blev högt.

Upprorsmän ur den polska Hemarméns Gustaw-bataljon försvarar en gata i centrala Warszawa.
Det är eftermiddag den 1 augusti 1944. Några polska motståndsmän springer mot ett tyskt militärförråd i Warszawa. De hoppar över stängslet som omger förrådet och skjuter direkt ihjäl flera överraskade tyskar. Två tyska soldater försöker fly ut men kommer inte undan.
En ung tysk soldat barrikaderar sig i ett av förråden och skjuter besinningslöst mot angriparna. Med en välplacerad handgranat spränger polackerna förrådsdörren och dödar tysken. Därefter förser de polska motståndsmännen sig av den militära utrustningen. Den kommer att behövas i det stora uppror som den polska motståndsrörelsen just inlett i Warszawa.
Ville hinna före Röda armén
I januari 1944 hade Röda armén gått över den gamla polsk-sovjetiska gränsen från 1939. I staden Lublin installerades en sovjetkontrollerad polsk provisorisk regering eftersom Stalin inte erkände Polens exilregering i London.
Från polsk sida befarade man ett sovjetiskt maktövertagande och från London löd ordern till den polska motståndsrörelsen Armia Krajowa (Hemarmén): befria Warszawa före Röda arméns ankomst.
Militärt var upproret riktat mot nazisterna, men politiskt mot kommunisterna. Den 31 juli spred Hemarméns överbefälhavare, Tadeusz Bór-Komorowski ordern om upproret. 45 000 motståndsmän och -kvinnor var redo, men inte ens hälften av dem hade några vapen. Ammunitionen räckte bara till två, max tre dagars strid. Allting hängde på överraskningsmomentet.
Kostsamma framgångar
När upproret bröt ut var det viktigt för Hemarmén att snabbt ta kontrollen över förråd, elkraftverk, broar och fartleder. Det var också betydelsefullt att antingen slå ut eller isolera tyska militära och civila staber.
Under upprorets fyra första dagar lyckades Hemarmén erövra förråd, ett elkraftverk och några centrala byggnader, bland annat domstolen och ett häkte. Anfallet mot Gestapos förhörscentral och polishögkvarteret misslyckades dock. Inte heller intog man flygplatsen eller de järnvägsstationer och broar som anfölls.
Trots stora förluster intog polackerna centrum, Stare Miasto (Gamla stan) och flera andra stadsdelar. I Praga var dock tyskarna för starka och redan den 3 augusti tvingades de polska motståndsgrupperna i området gå under jorden igen.