Verklighetens Rambo

1. Sårad soldat stred från brinnande stridsvagn

Den amerikanske löjtnanten Audie Murphy fick order om att hans förband skulle hålla stånd i skogsbrynet, men tyskarnas angrepp var för våldsamt, och Murphy var tvungen att på egen hand täcka sina kamraters reträtt.

Den 26 januari 1945 låg snön tung utanför skogen vid byn Holtzwihr i nordöstra Frankrike.

Den nittonårige löjtnanten Audie Murphy hade inte kvar mer än arton man av sitt kompani, och visste att ett våldsamt tyskt angrepp skulle komma när som helst.

Klockan 14.00 bröt helvetet lös. Murphy och hans män utsattes först för häftig artillerield. När bombardemanget ­ebbade ut ryckte sex tyska stridsvagnar och 250 tyska infanterister fram.

Amerikanerna var hopplöst underlägsna, men Murphy beordrade sina män att öppna eld och hålla stånd.

Amerikanerna satte sitt hopp till sina båda pansarvärnskanonvagnar av typen M10. De hade anlänt som förstärkning mot de tyska stridsvagnarna, men deras granater kunde inte tränga genom fiendens tjocka pansar.

Kort efter att det tyska anfallet inletts körde den ena M10:an ner i ett dike, och den andra förvandlades till ett brinnande vrak av de tyska kanonerna.

Det var uppenbart att amerikanerna inte kunde vinna striden, så Murphy beordrade sina män att dra sig längre in i skogen.

Han stannade emellertid kvar för att täcka sina flyende kamrater och fick syn på en intakt kulspruta, som var monterad på den brinnande M10:an.

Utan att tveka rusade Murphy bort till fordonet, klättrade upp till kulsprutan och öppnade eld mot tyskarna.

Ett flertal tyska soldater mejades ner och resten var tvungna att ta skydd. I en timme höll enmansarmén Murphy de tyska soldaterna i schack, trots att han blev sårad i benet och slungades omkull av explosionerna omkring honom. Mer än femtio tyska ­soldater dödades eller sårades av Murphys eld.

Under det tyska angreppet hade dimma hindrat det amerikanska flygvapnet från att stödja marktrupperna, men nu klarnade det upp, och Murphy hörde ljudet från amerikanska stridsplan.

Via en fälttelefon fick han artilleriet att skjuta rökgranater mot tyskarna, så att piloterna skulle se målet.

När röken steg från den tyska sidan drog de sig tillbaka.

Murphy hade räddat sina män och klättrade blödande ner i snön. Han kom inte långt förrän en våldsam explosion skakade marken.

Branden i M10:an hade nått bränsletanken och ammu­nitionen inne i pansarvärnskanonvagnen.

Explosionen var så kraftig att tornet slets av från vagnen.

2. ”Mad Jack” stred med båge och svärd

En av krigets mest excentriska soldater var Jack Churchill, som föredrog att strida på ”det gamla, goda sättet”.

Den skotske överstelöjtnanten Jack Churchill, mer känd som ”Mad Jack”, hade ett motto: ”Den ­officer som drar ut i strid utan sitt svärd är inte ordentligt klädd.”

Själv stred han alltid med svärd och långbåge. Dessutom spelade han ofta ­säckpipa under fientlig beskjutning för att höja moralen i sitt förband.

”Mad Jack” ingick i de brittiska styrkor som 1940 var i Frankrike för att slå tillbaka den tyska invasionen. När det stod klart att landet skulle falla blev han framför allt sur över det faktum att kriget såg ut att vara slut för hans del.

I stället för att lyda ordern att snabbt evakuera vid Dunkerque valde ”Mad Jack” att föra gerillakrig mot tyskarna tillsammans med sina män.

Vid ett tillfälle stötte de på en tysk kulspruteställning, men ”Mad Jack” var enligt egen utsago alltför trött för att ta skydd.

I stället attackerade han tyskarna med granater och svärd – och övermannade dem.

Han hävdade även att han dödade en tysk officer med sin långbåge, vilket i så fall var enda gången en soldat dödades med pilbåge i kriget.

År 1945, efter sex års krig, konstaterade ”Mad Jack” surt:

”Om det inte varit för de förbannade jänkarna hade vi kunnat hålla igång kriget i ytterligare tio år!”

4. Stad befriades av ensam man

I april 1945 nådde de allierade styrkorna den nederländska staden Zwolle, som hölls av tyskarna.

Man beslöt att tyskarna skulle bombas ut, men först fick den kanadensiske soldaten Léo Major i uppgift att rekognoscera.

Han fick den galna idén att erövra Zwolle tillsammans med sin vän William, så att den skulle skonas från att bombas.

Strax efter att de efter mörkrets inbrott smugit in i staden blev William dock upptäckt och skjuten.

Vännens död gjorde Major ännu mer beslutsam. Han sköt vilt omkring sig, medan han rusade runt och kastade handgranater.

Tyskarna var förvirrade och trodde att de angripits av ett helt förband. Tio gånger lyckades Major ta tyskar till fånga, föra ut dem ur staden, hämta mer ammunition och rusa tillbaka in i staden.

Till slut hittade han Gestapos högkvarter, som han satte eld på. Därefter hamnade han i strid med åtta SS-soldater.

När Major dödat fyra av dem flydde resten. Tyskarna blev så skrämda att de alla hade lämnat staden, innan solen gått upp.

5. Kvinnlig skytt dödade 309 tyskar

När Nazityskland 1941 anföll Sovjetunionen anmälde tjugofyraåriga Ljudmila Pavlitjenko sig till Röda armén.

Men armén hade inga kvinnliga soldater, så hon uppmanades att bli sjuksköterska.

Det vägrade Pavlitjenko, och när hon presenterade ett intyg från sin skytteklubb på att hon var en skarpskytt, gav armén med sig.

Från augusti 1941 deltog hon som prickskytt i försvaret av Odessa vid Svarta havet.

Där visade hon sin skicklighet, och hon fick bland annat jaga tyska prickskyttar. Uppdragen kunde pågå i flera dagar, då hon i långa perioder skulle ligga helt stilla utan att dricka eller äta.

Vid ett tillfälle överraskades hennes grupp av tyska soldater, som mejade ner hennes kamrater.

Pavlitjenko lät sig falla ner från det träd hon gömt sig i, och i flera timmar spelade hon död bland de blodiga liken.

Först efter mörkrets inbrott smög hon tillbaka till sitt läger, där hon möttes med häpnad. Hennes skicklighet som prickskytt gav henne smeknamnet ”Lady Död”.

Pavlitjenko hade dödat sammanlagt 309 fiendesoldater, när hon i juni 1942, under belägringen av Sevastopol, blev svårt sårad i ansiktet av granatsplitter.

Angelägen om att inte mista en av sina bästa prickskyttar lät armén smuggla ut henne ur staden i en ubåt.

Pavlitjenko återvände aldrig till fronten igen, i stället blev hon instruktör och utbildade flera hundra prickskyttar.

Hon utnyttjades även flitigt i den ­sovjetiska propagandan.

Efter kriget fullföljde hon sina ­studier och blev historiker.

7. Snön färgades röd av ryskt blod

I april 1942 inledde Sovjetunionen en storoffensiv, som skulle knäcka det finska motståndet.

Vid fronten befann sig k-pistskytten Viljam Pylkäs, som såg hur flera hundra sovjetiska soldater ­pulsade fram genom snön.

Pylkäs låg i en ­perfekt position på ett backkrön, och så snart han tryckte på avtryckaren fick ­ryssarna kasta sig i skydd.

När han fick slut på ammunition försåg hans kamrater honom med nya magasin.

Trots att Viljam Pylkäs träffades i ansiktet fortsatte han skjuta, och till slut var ryssarna tvungna att dra sig tillbaka.

Viljam Pylkäs hade avlossat sammanlagt 680 skott och mejat ner 83 ryssar.

9. Pilot vann luftduell med pistol

Den amerikanske piloten Duane Francies och hans observatör William S. Martin flög den 12 april 1945 ett spaningsuppdrag över västfronten i sitt lätta och obeväpnade Piper J-3 Cub.

Dagens uppgift var att hitta tyska ställningar och stridsvagnar. Precis innan de skulle flyga tillbaka till basen fick Francies syn på ett tyskt spaningsflygplan, som flög långt under dem.

Planet – ett Fieseler Storch – var större och snabbare än amerikanernas, och amerikanerna hade inga andra vapen än sina pistoler.

Trots det såg de på varandra och utbrast: ”Vi tar de svinen!”

Francies dök, medan Martin öppnade planets sidodörr.

Amerikanerna lutade sig ut och öppnade eld med sina pistoler mot det tyska planet.

Dess pilot försökte desperat komma undan, men när amerikanerna var endast tio meter ovanför tyskarna blev det lättare att sikta, och de lyckades träffa planets främre ruta med några kulor.

När Martin såg att den tyske piloten miste kontrollen över planet, som störtade på en åker, ropade han: ”Vi fick de svinen! Vi fick de svinen!”

Francies landade sitt Piper i närheten av tyskarnas kraschade Storch, där den tyske piloten och hans observatör kapitulerade.

Francies och Martin vad de första – och enda – som vann en luftduell under andra världskriget beväpnade med endast pistoler.

11. Familjefar erövrade kulle på egen hand

Den 31 maj 1945 hade den amerikanska offensiven på Okinawa gått i stå. Under tolv dagar hade amerikanerna förgäves försökt erövra en kulle, när Clarence B. Craft, en familjefar från Kalifornien, och fyra andra skickades upp för att spana på det japanska försvaret.

De kom inte långt, förrän de möttes av en skur av kulor och granater, men Craft reste sig och fortsatte trotsigt uppför ­kullen.

På närmast mirakulöst vis nådde han toppen, där han började kasta handgranater mot de förbluffade japanerna.

Snart spred paniken sig i skyttegravarna. Crafts kamrater kom på benen och ­hämtade förstärkningar från lägret.

En kedja av soldater langade upp ammunition och granater till krönet, där Craft raskt gjorde av med dem.

Den ena granaten efter den andra ­kastades ner i skyttevärn och kulsprute­nästen, och när japanerna rusade upp mejade Craft ner dem med sitt gevär.

De sis­ta flydde in i en grotta, som Craft kas­ta­de in så många handgranater i att den kollapsade av explosionerna.

Beväpnad med 48 granater och fem magasin erövrade familjefadern kullen.

Craft tilldelades Medal of Honor för sin dödsföraktande insats.