Frihedsmuseet
Boende i Köpenhamn betraktar Gestapos utbrända högkvarter i Shellhuset

Var bombningen av Gestapos högkvarter värd lidandet?

Britterna och motståndsrörelsen visste att ett flyganfall mot Gestapos högkvarter mitt inne i Köpenhamn var riskabelt. Så var det rätt att riskera oskyldiga människors liv för att skydda 40 000 frihetskämpar? Tyck till nederst på sidan.

I mars 1945 visste ingen hur länge andra världskriget skulle fortsätta. Skulle tyskarna kunna hålla ut i månader eller år? Så bortse för en stund från att bombräden genomfördes endast 44 dagar innan tyskarna kapitulerade.

Föreställ dig i stället denna situation: I mars 1945 ska du ta ställning till om ett antal bombplan ska lyfta och försöka genomföra ett riskfyllt angrepp mot Gestapos högkvarter i Köpenhamn.

Även framgångar krävde civila offer

Du vet att bombplanens precision generellt var ganska dålig under andra världskriget, då bomber fälldes utan hjälp från GPS-system, och när piloten eller bombfällaren ansåg att chansen för en fullträff var störst.

Generalrepetitionerna inför angreppet hade visat att det var riskabelt att bomba byggnader i stora städer. Under de ofta hyllade angreppen mot det tyska fängelset i Amiens i Frankrike och Gestapos högkvarter i Aarhus i Danmark 1944 hade bomberna även träffat oskyldiga. I Aarhus hade tio hantverkare dödats av en bomb som föll på fel plats.

Köpenhamn var dessutom mer tättbebyggt än de tidigare nämnda målen, så britterna varnade för att angreppet oundvikligen skulle kräva civila liv. De kunde naturligtvis inte föreställa sig att majoriteten av de civila förlusterna skulle utgöras av oskyldiga barn på Franska skolan.

Danmarks befrielse frederiksberg

Efter Danmarks befrielse restes ett stort kors i stadsdelen Frederiksberg – till minne av de oskyldiga offren.

© FHM

40 000 frihetskämpars liv stod på spel

Mot denna överhängande risk ska du väga hänsynen till de motståndskämpar som kämpade för att befria Danmark från nazismens ok. Det är värt att ha i åtanke att 1945 var Tyskland inte längre en ockupationsmakt som höll låg profil och lät danskarna sköta sig själva. Tyskarna terroriserade befolkningen genom att spränga byggnader i luften och avrätta civila som vedergällning för motståndsgruppernas dåd.

Därför föreställde motståndsrörelsen sig att tyskarna skulle bjuda motstånd in i det sista. En underjordisk armé av cirka 40 000 danska frihetskämpar hade i hemlighet organiserats och beväpnats. När allierade styrkor närmade sig Danmark skulle de etablera ett brohuvud vid Köpenhamn, där Danska brigaden – som upprättats och utbildats i Sverige – skulle kunna gå i land.

Det var framför allt för att skydda denna underjordiska armé som motståndsrörelsens ledning våren 1945 vädjade om ett flyganfall, för tyskarna kände till att den fanns. Dessutom satt många frihetskämpar redan bakom galler. Med hjälp av tortyr skulle tyskarna snart få dem att avslöja sina kamrater inom motståndsrörelsen.