Ombord på halvbandvagnarna kunde tyskt infanteri hänga med stridsvagnarna.

Vad var vitsen med halvbandvagnar?

Under andra världskriget hade vissa fordon både hjul och band. Vilka var fördelarna med den kombinationen?

Halvbandvagnar uppstod som ett alternativ till lastbilar

Fransmannen Adolphe Kégresse tillverkade de första halvbandvagnarna, när han år 1911 tilläts bygga om några av den ryske tsarens bilar. Först när andra världskriget ställde krav på mobilitet tillverkades de i större skala. Tyska armén behövde transportmedel, som kunde frakta infanteri och kanoner vid sidan av stridsvagnarna. Med band baktill kunde de gå i oländig terräng, och framhjulen var lika lätta att styra som på en lastbil.

Halvbandvagnar var lätta att styra

Bandfordon hade de nödvändiga terrängegenskaperna, men de var svåra att manövrera, och utbildningen av förare tog lång tid. Halvbandvagnar kunde där­emot köras precis som vanliga lastbilar. I mjuka kurvor bestämde framhjulen riktningen. Om föraren vred tvärt på ratten aktiverades även banden genom en kedja. De började gå med olika hastighet och hjälpte på så sätt till i svängen.

Blitzkrieg blev möjligt med halvbandfordon

Halvbandvagnarna bidrog till framgången i det tyska blitzkriget. De fraktade infanteri, drog kanoner, fungerade som stabsfordon och löste många andra uppgifter. Amerikanerna utvecklade sina egna fordon och levererade terränggående arbetshästar till de allierade arméerna.

Under årtiondena efter kriget ersattes halvbandvagnarna med fordon som bara hade band.