Vad var Indian National Army?

Indian National Army expanderar

Japanska löften om självständighet lockade krigsfångar från den brittisk-indiska armén att byta sida.

Under kriget växte Indian National Army till omkring 40 000 man som skulle leda ett stort uppror mot britternas kolonialstyre.

Upprustning för gerillakrig

Indierna utrustades bara för att föra gerillakrig, och innan de kunde utföra uppdraget måste starkare japanska styrkor bana väg mot Indien. Det lyckades aldrig.

I stället tvinga­des armén att strida vid fronten i Burma, där deras lätta beväpning och brist på utrustning ledde till svåra förluster åren 1944–45.

Indian National Armys soldater hedras

Militärt sett fick Japans indiska allierade ingen betydelse, men de bidrog ändå till att Indien fick sin självständighet.

När britterna efter kriget försökte ställa tre rebell­officerare inför rätta, utbröt oroligheter bland indierna som såg de åtalade som självständighetskämpar.

Omfattande myterier bland de indiska kolonialtrupperna uppstod och utan ett fullständigt stöd från de lokala soldaterna kunde kolonialstyret inte upprätthållas. Britterna drog sig tillbaka år 1947.

Upprorsledaren älskade Stalin och Hitler

Subhas Chandra Bose var en känd motståndare till britterna då han ställde sig i spetsen för Indian National Army år 1943.

Han hade haft en topposition i självständighetspartiet före kriget, men år 1941 flytt till Moskva för att söka stöd för ett fritt Indien.

När det misslyckades fortsatte han till Nazityskland. Där rek­ryterade Bose 4 500 indiska krigsfångar för att hjälpa tyskarna, och i gengäld satte Hitler honom på en ubåt till Japan.

Upprorsledaren omkom under en olycka ombord på ett japanskt militärplan år 1945.