Vad var Indian National Army?
Stred indierna på japansk sida under andra världskriget?
Japanerna använde sina indiska vänner i propagandan men utrustade dem aldrig för verkligt krig.
Indian National Army expanderar
Japanska löften om självständighet lockade krigsfångar från den brittisk-indiska armén att byta sida.
Under kriget växte Indian National Army till omkring 40 000 man som skulle leda ett stort uppror mot britternas kolonialstyre.
Upprustning för gerillakrig
Indierna utrustades bara för att föra gerillakrig, och innan de kunde utföra uppdraget måste starkare japanska styrkor bana väg mot Indien. Det lyckades aldrig.
I stället tvingades armén att strida vid fronten i Burma, där deras lätta beväpning och brist på utrustning ledde till svåra förluster åren 1944–45.
Antibrittiska affischer trycktes på engelska – Indiens folk förstod inte varandras språk.
Indian National Armys soldater hedras
Militärt sett fick Japans indiska allierade ingen betydelse, men de bidrog ändå till att Indien fick sin självständighet.
När britterna efter kriget försökte ställa tre rebellofficerare inför rätta, utbröt oroligheter bland indierna som såg de åtalade som självständighetskämpar.
Omfattande myterier bland de indiska kolonialtrupperna uppstod och utan ett fullständigt stöd från de lokala soldaterna kunde kolonialstyret inte upprätthållas. Britterna drog sig tillbaka år 1947.
Upprorsledaren älskade Stalin och Hitler
Subhas Chandra Bose var en känd motståndare till britterna då han ställde sig i spetsen för Indian National Army år 1943.
Han hade haft en topposition i självständighetspartiet före kriget, men år 1941 flytt till Moskva för att söka stöd för ett fritt Indien.
När det misslyckades fortsatte han till Nazityskland. Där rekryterade Bose 4 500 indiska krigsfångar för att hjälpa tyskarna, och i gengäld satte Hitler honom på en ubåt till Japan.
Upprorsledaren omkom under en olycka ombord på ett japanskt militärplan år 1945.
Bose mötte Hitler innan han reste till Asien för att inleda sitt uppror.