Under andra världskriget satte tyskarna ut över en miljon fyra–fem meter långa stolpar i Normandie. Syftet var att förstöra allierade glidflygplan och skada fientliga fallskärmssoldater i händelse av en invasion.
Stolparna fick namn efter den tyske fältmarskalken Erwin Rommel, som gav order om utplaceringen av dem. Namnet ”sparris” kom sig av att de allierade tyckte att de nedgrävda stolparna påminde om sparris som stack upp ur marken.
Idén till stolparna föddes 1943, då Rommel fick ansvar för det tyska försvaret längs Europas västkust mot Atlanten.
Efter en inspektion gav Rommel order om att miljontals stolpar skulle grävas ner på åkrar och fält för att skydda Normandie mot en invasion från luften. Stolparna grävdes ner med tjugofem–trettio meters avstånd och spetsades eller försågs med minor på toppen.
Mellan stolparna drogs taggtråd eller snubbeltråd som utlöste handgranater. Rommel lät även översvämma stora områden med fält och åkrar och placerade ut ett stort antal kulsprutenästen.
Trots de stora mängderna Rommelsparris fick de ingen nämnvärd strategisk betydelse när de allierade invaderade Normandie i juni 1944.