Svensk stred för Tyskland – sa nej till SS
Nils Rosén från Stockholm var frivillig vid de tyska pansartrupperna. 1944 avancerade han till kompanichef i PanzerRegiment 6 på östfronten. Lennart Westberg träffade Rosén innan han gick bort 2009.

Nils Rosén i tornet på en Panzer IV/H nära staden Zjytomyr i Ukraina i januari 1944.
"Jag beordrades till östfronten via Poltava hösten 1943 och lämnade Sovjetunionen över Bender sommaren 1944 – signifikativt för hela äventyret!"
Så sammanfattade vid krigsslutet den 24-årige Nils Rosén tiden som frivillig svensk pansarofficer mot Röda armén på östfronten. Han var en svensk officer med judiskt påbrå som anmält sig till de tyska pansartrupperna efter nederlaget vid Stalingrad.
Nils Rosén växte upp i Danderyd i ett borgerligt hem präglat av en stark, men långt ifrån ovanlig, sympati för sekelskiftets och första världskrigets Tyskland, särskilt dess officersideal. Roséns far hade tjänstgjort som frivillig svensk artilleriofficer i kejsar Vilhelm II:s armé på väst- och östfronten.
Beundrade tyska armén
Nils gick ut som A-student från Norra Real på Östermalm i Stockholm. Som fänrik vid Svea artilleriregemente ville han förkovra sig i taktik och som officer leda soldater i strid.
PANZER V PANTHER FÖR DYR FÖR TYSKLAND?
Hans nedärvda beundran för den tyska armén ledde honom till Wehrmacht: »Jag ville försöka utröna hur den ›preussiska militarismen› kunnat skapa soldater och förband som var vuxna mångdubbelt starkare de sovjetiska», sa han senare i en intervju.
Efter ankomsten till Berlin våren 1943 vägrade Rosén – till skillnad från övriga hundra-talet svenskar i tysk uniform – hårdnackat att ansluta sig till Waffen-SS: »Jag ville inte bli politisk officer.»
Genom sin fars goda kontakter inom den tyska officerskåren antogs Nils Rosén istället som officersaspirant vid de tyska pansartrupperna och skickades till en officerskurs vid pansarskolan i Zossen söder om Berlin. För första gången kom han bra överens med sina soldater – något som han tillskrev den utbildning i psykologi han fick i Tyskland. På Karlberg läste man under tre år tio timmar militärpsykologi, i Zossen hundra timmar på tre månader.