Bengtskär fyrtorn 1941

Striden om fyrtornet: Oförtrutna finländare trotsar Röda armén

På den yttersta ön i skärgården bevakar 30 soldater inseglingen till Finska viken. En julinatt år 1941 stormar sovjetisk trupp Bengtskär. Deras order: Eliminera finländarna och spräng fyren!

På den yttersta ön i skärgården bevakar 30 soldater inseglingen till Finska viken. En julinatt år 1941 stormar sovjetisk trupp Bengtskär. Deras order: Eliminera finländarna och spräng fyren!

Kai Säteri, The Coast Guard Museum, SA-kuva & Shutterstock

Klockan ett på natten den 26 juli 1941 öppnas dörren till den finländske löjtnanten Fred Luthers kammare med ett brak. En ung menig utbrister: ”Ryssarna!”

Luther har befäl över en pluton finländska soldater som bevakar fyrtornet på klippön Bengtskär. Den 25-årige löjtnanten vaknar med ett ryck och rusar fram till fönstret. Från tredje våningen i fyrtornets annex ser han några silhuetter som springer omkring i den ljusa sommarnatten.

Luther, som först tror att det är hans egna mannar, ropar: ”Bemanna ställningarna!” Svaret kommer prompt: En salva från en rysk kpist krossar rutan och löjtnanten slänger sig ner på golvet.

Barfota springer han nedför trapporna. Med ett hopp är han ute på klippavsatsen utanför huvudingången, där tre av hans soldater febrilt försöker få en kulspruta att fungera. Medan de fumlar med vapnet dödas två av dem av ryska kulor.

Några sekunder senare stapplar den siste soldaten fram till Luther och sjunker ihop i hans armar.

”En fullträff”, stönar soldaten och tar sitt sista andetag.

Bengtskär finländskt slag 1941

Bengtskär ligger cirka 25 kilometer från det finländska fastlandet. Klippön är stor som fyra fotbollsplaner.

© Museovirasto

Ryssarna har bara precis stigit i land och flera av Luthers soldater har redan stupat. Angreppet är dock bara början på det blodiga slaget om Bengtskär.

Öns lilla försvarsstyrka behöver allt mod som vinterkriget har gjort de finländska soldaterna världsberömda för.

Fyrtornet spionerar på ryssarna

Deras tapperhet till trots, vinterkriget åren 1939–1940 stod finländarna dyrt. För att sluta fred blev de tvungna att avträda Hangö udd till Sovjetunionen. Ryssarna fick även Karelska näset, där dels elva procent av Finlands jordbruksmark låg, dels 20 procent av industriproduktionen skedde. Omkring 420 000 finländare förlorade sina hem.

När Nazityskland invaderade Sovjetunionen den 22 juni 1941 tyckte många finländare att det var dags att återerövra de förlorade områdena. Finland gick in i kriget på Tysklands sida, varefter vinterkrigets efterträdare fortsättningskriget bröt ut.

Stalin var på det klara med att Sovjetunionens flotta måste ha full kontroll över Finska viken för att finländarna och tyskarna inte skulle kunna nå storstaden Leningrad via Östersjön. Därför blev fyrtornet på Bengtskär en viktig bricka i kriget.

© Shutterstock

Från fyrtornet, som ligger 25 kilometer sydväst om Hangö udd, kunde finländarna övervaka den stora sovjetiska flottbasen, som bevakade inseglingen till Finska viken. Den observationsposten måste bort, menade de sovjetiska amiralerna.

”Det ska gå snabbt och utan något väsen, så att vi inte drar till oss fiendens uppmärksamhet. Jag önskar er ett framgångsrikt uppdrag”, sa officeren som strax efter midnatt skickade iväg de 70 sovjetiska stormtrupperna mot Bengtskär.

Ryssarna var beväpnade med automatvapen, handgranater och sprängmedel. Deras order var att storma klippön, ta de finländska vakterna till fånga och spränga fyrtornet i luften innan de gav sig av.

Stormtrupperna visste emellertid inte att Bengtskär hade förstärkts. I fortsättningskrigets första drabbningar hade ryssarna angripit flera småöar i den finländska skärgården. Därför hade löjtnant Luther skickats till Bengtskär för att förstärka fyrtornets försvar med drygt 30 man samt en danskbyggd 20-millimeters automatkanon av märke Madsen.

Bengtskär soldater Madsen automatkanon

Bengtskärs 20-millimeters automatkanon av märke Madsen kunde avfyra 250 skott i minuten. På 500 meters avstånd trängde projektilerna igenom tre centimeter tjock pansarplåt.

© Sotamuseo

Finländarna hade rullat ut taggtråd över stora delar av klippön och byggt framskjutna försvarsställningar, men när den sovjetiska anfallsstyrkan närmade sig på natten låg en tät dimma över bukten och dolde dess ankomst. Därför ryckte ingen av finländarna fram till ställningarna.

De sovjetiska båtarna satte i land soldater på tre ställen på ön och efter bara några minuter var de på plats utanför fyrtornet.

Finländarna förskansar sig

Löjtnant Luther konstaterade snabbt att hans mannar blivit tagna på sängen. Innan löjtnanten själv fått på sig kängorna hade tre av hans landsmän dödats mitt framför honom. Medan han låg i skydd vid kulspruteställningen exploderade en handgranat bara några meter bort.

”Det smällde till ordentligt, men det gav också en fin adrenalinkick”, sa han senare.

”Tillbaka till huset!” ropade Luther åt sina män.

Bengtskär 1941 ryska soldater

De sovjetiska stormtrupperna överraskade finländarna och kunde snabbt omringa fyrtornet.

© Sovfoto/Getty Images

Reträtten till fyrtornet skedde i ett regn av kulor. Medan byggnadens alla rutor krossades, kastade sig Luther och hans män i säkerhet bakom fyrtornets tjocka murar.

Under ett av fönstren låg menig Anjalin i skydd. I famnen höll han en improviserad sprängladdning på ett skaft. Anjalin var stor som en björn och Luther gav honom order om att kasta den så kallade buntladdningen mot en grupp ryssar som sökt skydd bakom några stora stenar.

Några sekunder senare hördes en knall, varefter kroppsdelar flög genom luften. Anjalin fick dock inte tid att njuta av sin triumf. En kort tid senare träffades han i huvudet av en rysk kula.

På grund av oväsendet och kulregnet hade flera av Luthers mannar inte hört ordern om att slå till reträtt, så korpral Harry Bjelke och tre meniga bemannade fortfarande den framskjutna posteringen norr om byggnaden.

Därifrån besköt de alla som försökte rycka fram mot fyrtornet. På en och en halv timme lyckades menig Torsten Eriksson träffa inte färre än 14 ryssar.

Finländskt slag Bengtskär buntladdning

En finsk soldat med en buntladdning. Enligt finländska instruktionsböcker kunde en buntladdning med fyra kilo trotyl förstöra ett 30 ton tungt pansarfordon.

© SA-kuva

Först när en av Bjelkes mannar sjönk ihop död drog han och de två andra överlevande sig tillbaka till fyrtornet.

Bengtskär hade förvandlats till ett inferno.

Fyra ryska kanonbåtar avfyrade 45-millimetersgranater mot huvudbyggnaden så att fönsterramarna sköts i småbitar. Tjocka granitväggar skyddade emellertid fortfarande Luther och hans mannar.

Via radio bad löjtnanten om eldunderstöd från finländarnas tunga kanoner på Örö. Snart började granater falla bland ryssarna.

”Trots att våra kanoner sköt från 13–14 kilometers håll träffade de så bra att de aldrig slog ner närmare huset än fem–tio meter”, berättade Luther senare uppskattande.

Den unge löjtnanten bad även om förstärkningar, men vid halv tretiden tvingades den första gruppen hjälptrupper vända om till följd av kraftig beskjutning från de sovjetiska kanonbåtarna.

Bengtskär finländskt slag kanon

Tunga fartygskanoner på Örö stod för ett ytterst riskabelt eldunderstöd. Kanonerna avfyrade nämligen 444 kilo tunga granater mot Bengtskär.

© SA-kuva

Trots bombardemanget från de finländska kanonerna lyckades ryssarna ta sig in i huvudbyggnadens bottenvåning. I all hast tvingades då Luther och hans män dra sig tillbaka till andra våningen.

Ryssarna befann sig nu skrämmande nära och finländarna hade inte hunnit få med sig särskilt mycket ammunition. De flesta av deras patroner och granater låg på bottenvåningen.

En rysk officer som hade lagt märke till de stora mängderna ammunition ropade: ”Lägg ner vapnen!”

Finländarna vägrade emellertid ge upp.

Förstärkningar når fram

Medan de sovjetiska styrkorna utanför besköt fönstren försökte andra forcera de invändiga trapporna i fyrtornets huvudbyggnad. Flera finländare stupade i närstriderna. Plötsligt kände Luther en mycket kraftig smärta när han träffades av granatsplitter i magen och en kula borrade sig igenom armen.

Hans män förband såren, men löjtnanten tvingades lämna över befälet till korpral Bjelke. En kort tid senare rådfrågade Bjelke Luther när han höll finländarnas sista granat i handen.

”Använd den”, svarade den medtagne Luther.

Bengtskär Fred Luther befäl

Tjugofemårige Fred Luther hade kommandot över Bengtskär. I stridens hetta tvingades han fatta många svåra beslut.

© SA-kuva

Försvararna hade nu bara gevär och blankvapen, men till deras stora lättnad dök finländska fartyg upp i gryningen. Förstärkningarna mötte kraftig eld från ryssarna, så först efter en och en halv timmes strid lyckades de första finländarna ta sig i land.

Trots risken att få en kula i pannan dirigerade Bjelke undsättningsstyrkan från ett fönster på fjärde våningen, från vilket han såg allt som rörde sig på ön.

Åttiotre finländska soldater trängde långsamt fram från öns västra sida. Trots att det bara var knappt 30 meter till fyrtornet tog det dem över en timme att nå fram. Ryssarna på bottenvåningen fortsatte envist att göra motstånd. Först klockan 9.15 hade de kämpats ner.

”Det var en av de värsta nätter jag varit med om”, sa Luther senare.

Trots att hela fyrtornsbyggnaden återigen var i finländska händer, rasade striderna resten av dagen. Ryssarna skickade rentav ytterligare två båtar med soldater mot Bengtskär, men de finländska fartygen hindrade dem från att nå fram. En efter en togs de sista ryssarna till fånga.

Tidigt nästa morgon, den 27 juli, började uppröjningsarbetet. Enligt en av Bengtskärs meniga försvarare såg klippön hemsk ut med de många liken som låg ”i pölar av blod”.

Bengtskär höjer moralen

Vid slaget om Bengtskär miste totalt 36 sovjetiska soldater livet, medan 28 togs till fånga. På den finländska sidan stupade 31 man, medan 45 sårades, bland dem korpral Bjelke, som i ett sovjetiskt flyganfall senare på dagen förlorade höger hand och synen på ena ögat.

Lugnet lade sig återigen över Bengtskär, men berättelsen om den heroiska striden på klippön spred sig inom den finländska armén och höjde soldaternas moral.

Under fortsättningskriget återerövrade finländarna snabbt de områden som de hade förlorat under vinterkriget, även Hangö udd. När Hitlers arméer krossades på östfronten vände dock krigslyckan, varefter Finland förlorade de flesta av sina återerövringar. Hangö udd förblev emellertid finländskt.