Stalins krigsfotograf: Sovjetisk jude dokumenterade andra världskriget

Chaldejs långa resa tar sin början

• Moskva, 22 juni 1941

Stalins icke-angreppspakt med Hitler har hittills hållit Sovjetunionen utanför andra världskriget men den osäkra freden bryts av ett överraskningsangrepp.

Chaldej har nyligen återvänt till huvudstaden efter en resa, när hans liv tar en ny vändning.

Chaldej: ”Jag beordrades till Murmansk. Jag gick till min chef och sade: 'Ge mig 100 meter film.' Hans svar: '100 meter! Det hela är över om två veckor. Vad ska du med så mycket film? Nej, du får bara 50 meter.’ Jag tog dem.

Nederlaget är hotande nära

• Murmansk, juni 1941

Tyska pansartrupper dundrar in i Sovjetunionen och ingenting går Röda arméns väg. Stalin beordrar motangrepp på alla fronter men det resulterar bara i enorma förluster i soldatliv.

Chaldej: ”Krigets första dagar. Stämningen var dålig. Vi hade redan de 'vita nätterna'. Kommendanten lät ställa upp och räkna soldaterna. Sedan sände han ut dem på patrull mitt i natten. Jag såg deras ansikten när de gick. De visste inte om de skulle komma tillbaka levande.

Skorstenar allt som står kvar

• Murmansk, 1941

Röda armén har förlorat enorma mängder krigsmateriel och är beroende av de vapen, fordon och råvaror som brittiska fartyg lossar i Murmansk.

Den nordryska hamnen får betala ett högt pris för att den utgör Sovjetunionens livsnerv.

Chaldej: ”Hitler hade sagt: 'Murmansk ska erövras.’ Han ville skära av Sovjetunionen från britternas leveranser. Murmansk bombades. Den 22 juni 1942 gav Hitler order om att Murmansk skulle brännas ned.

Staden bestod mestadels av trähus. På en enda dag föll 350 000 brandbomber. Jag mötte en gammal kvinna med en resväska. Hon såg att jag hade en kamera, och sade: 'Skäms ni inte över att fotografera vår olycka?’”

Varje dag skördas nya dödsoffer

• Murmansk, 1942

Sovjetiska piloter lider svåra förluster när de försöker stoppa de ständiga tyska flygangreppen.

Chaldej: ”Safonov är tillbaka, han landar på den dammiga flygplatsen. Sursjenko går in för landning, han är över fältet, han måste landa men landningsstället fälls inte ut. På kommandostationen sluter de ögonen, de väntar på explosionen.

Ett räddningsfordon ilar mot nedslagsplatsen, dammet lägger sig. Ut ur planet kliver Sursjenko oskadd. Hans propellrar är böjda, det är det enda. Sursjenko, som skjutit ned ett Junkers, är utom sig. Man väntar på Petrov, och söker noga över himlen.

Inget plan i sikte, var blev Petrov av? Någonting brinner där striderna ägde rum. Ingen kan säga någonting med säkerhet, men Petrov kommer aldrig tillbaka.”

Ingen nåd för fångar

• Rostov, februari 1943

Efter ett och ett halvt år i Mur­mansk kommer Chaldej till fronten vid Svarta havet.

Röda armén har vunnit slaget om Stalingrad och rycker nu in i sovjetiska områden där tyskarna styrt med extrem brutalitet.

Chaldej: ”På morgonen kom vi till platsen för ett blodigt illdåd, utfört mot 7 000 kvinnor, barn och gamla. Det var en syn man aldrig kan glömma. Graven var två kilometer lång.

Folk grävde bort snön, knöt en lapp på fötterna, drog upp dem för identifiering. En 40-årig man föll på knä. Intill honom låg liken av hans hustru och barnen – hans söner och hans dotter.”

Häxor i natten

• Novorossijsk, 1943

Sovjetunionen mobiliserar alla krafter i kampen mot tyskarna. Kvinnliga piloter skickas upp i plan som är rena dödsfällorna.

Chaldej: ”Det fanns ett kvinnoregemente med lätta plan som flög om natten. I varje flygplan satt två kvinnor, en pilot och en navigatör. Så snart det blev mörkt satte de igång. De tyska soldaterna kallade dem 'Nachthexen'. När de kommit upp stängde de av motorn och svävade genom luften. Det hördes inget buller, men bomberna haglade ned. Många av dem miste livet.”

Stalin har vunnit materielslaget

• Krim, 1943

Efter en katastrofal vinter försöker tyska trupper återfå initiativet på östfronten.

Men Hitlers industri håller inte samma tempo som den sovjetiska produktions­apparaten, som masstillverkar kanoner, stridsvagnar och flygplan.

Stalins trupper har mycket mer av allting, och den tyska armén tvingas inleda den utdragna reträtt som slutar i Berlins ruiner två år senare.

Chaldej: ”De tyska pansartrupperna har slagits tillbaka från Terek för gott. Inga tyskar finns kvar vid vår kaukasiska kust. Det är dem inte förunnat att vila upp sig vid våra kurorter.

Nu arbetar man för att totalt utrota tyskarna vid Novorossijsk, för att befria vårt trogna Krim och för att befria Sevastopol, Svartahavsflottans pålitliga huvudstad.

Tyskar och rumäner, italienare och ungrare, alla krossas av det sovjetiska artilleriet, av piloterna och av angrepp från fartygen på havet.”

Röda armén går västerut

• Lovetj, Bulgarien 1944

Hitlers trupper har jagats ut över Sovjetunionens gränser. Nu handlar kriget inte längre om att befria fosterlandet från angriparna, utan om att utplåna det tyska hotet en gång för alla.

Vägen till Tyskland går genom Östeuropa som lidit svårt under tyskarnas närvaro. Många hälsar Stalins trupper som befriare, men vissa fruktar att de bara är nya förtryckare. Oron visar sig vara befogad.

Nazist skjuter sin familj

• Wien, början av 1945

Röda armén har trängt in i fiendens territorium. Här ser Chaldej hur vissa nazister väljer att dö hellre än att leva under Stalins regim.

Chaldej: ”Jag gick i den lilla parken vid parlamentsbyggnaderna för att fotografera de förbipasserande soldaterna. Då fick jag plötsligt se en märklig syn på en parkbänk. Där satt en kvinna, dödad av två skott i bröstet och ett i halsen.

En pojke, omkring 15 år gammal, och en flicka låg också på bänken. Intill dem låg fadern, som dödat dem alla. På rockslaget bar han ett förgyllt märke som visade att han var medlem i det fascistiska partiet. Bredvid honom låg hans revolver.

Jag fotograferade alltihop. En vakt kom ut ur parlamentsbyggnaden och stammade: 'Han, han gjorde det, inte ryska soldater. Jag såg honom och hans familj från källaren. Han flyttade ihop bänkarna och sade till frun: 'Sätt dig.' Sedan sade han detsamma till pojken och flickan. Så sköt han först modern, därefter sonen.

Flickan grät och sade 'Nej! Nej!' Han lade henne på bänken och sköt även henne. Sedan gick han åt sidan, begrundade vad han hade gjort, och sköt sig själv.' Senare kom vår general Satjvatajev och poliskommissarie Sjepilov som befriat Wien. Generalen sade: 'Jag har kommit ända från Stalingrad och hit, men en sådan tragedi har jag aldrig tidigare upplevt.'”

Frontsoldater passar barn

• Wien, april 1945

Den skoningslösa kampen mellan tyska och sovjetiska styrkor på östfronten medförde enorma lidanden för de civila i krigszonen.

Många barn blev föräldralösa och deras enda chans att överleva var att följa med trupperna som uppassare eller rentav som soldater.

Chaldej: ”Den här pojken är 13 år, han kommer från Kiev. Han gick fram till soldaterna och sade: 'Mina föräldrar är döda, låt mig följa med er.'”

Stöldgods trollas bort

• Berlin, april 1945

Chaldej skickas till den tyska huvudstaden för att fotografera Röda arméns slutliga triumf över fienden. Han har redan planerat att han ska göra sin egen version av amerikanen Joe Rosenthals segerbild där soldater hissar USA:s flagga på stillahavsön Iwo Jima.

Sedan riksdagen i Berlin erövrats går Chaldej upp på taket tillsammans med två följeslagare och en flagga. Medan soldaterna fäster den röda fanan högt över den tyska huvudstadens ruiner tar den sovjetiske fotografen sin karriärs mest berömda bild.

När bilden framkallas visar det sig att en av männen har två klockor på sig – ett bevis för att han plundrat lik. Innan allmänheten i Sovjetunionen får se bilden retuscheras den ena klockan bort.

Chaldej: ”Chefen för fotoavdelningen på TASS: 'Du måste genast bege dig till Berlin. Våra fotografer där, Kiskov och Pusjkin, super och skickar inga bilder'. 'Bra', sade jag och åkte till flygplatsen, flög till Poznan och åkte därifrån med en stridsvagn till den tyska staden Küstrin vid Oder.”

Skrev dagbok i smyg

För Röda arméns soldater var det förbjudet att skriva dagbok – böckerna kunde avslöja militära hemligheter om tyskarna fick tag på dem.

Chaldej trotsade reglerna och började skriva ned sina intryck redan i början av kriget. Men av
i dag okänd anledning slutade han skriva i april 1943.

Citaten i denna artikel är en blandning av utdrag ur dagböckerna och sådant som Chaldej berättat vid senare tillfällen.