Mellan 1939 och 1945 miste drygt 100 000 allierade soldater livet i strider i luftrummet över Europa. Tjugofyraårige Alan Magee från New Jersey hade kunnat bli en av dem, om han inte haft en sådan osannolik tur.
Den 3 januari 1943 befann han sig ombord på en B-17 flygande fästning med kurs mot Saint-Nazaire i Frankrike. Där skulle amerikanerna bomba en tysk vapendepå. Magee var kulspruteskytt och satt hopkrupen i sin plexiglaskupol på planets undersida, när planet träffades av luftvärn.
Från sin utsatta position på undersidan av sin B-17 skulle Magee försvara planet mot tyska jaktplan som angrep underifrån.
Han tog sig ut ur kupolen och kom upp i flygplanet, som var insvept i lågor. När han skulle kränga på sig sin fallskärm upptäckte han att den trasats sönder av granatsplitter.
När ännu en granat träffade planet slogs Magee medvetslös. På 6 700 meters höjd gick planet i spinn – med Magee och två–tre ton bomber ombord. Magee måste ha slungats ut genom ett hål i flygplanskroppen. Han kvicknade till i den kalla luften, men insåg till sin fasa att han befann sig i fritt fall.
”Gode Gud, låt mig inte dö”, bad han, innan han svimmade igen.
Glastak dämpade fallet
Några ögonblick senare genljöd Saint-Nazaire av en kraftig smäll, när glastaket på stadens järnvägsstation splittrades. Människor som rusade dit upptäckte en ung soldat uppe i takkonstruktionen. Häpna kunde de konstatera att han var vid liv.
Saint-Nazaires järnvägsstation var en knutpunkt för tyska godståg med ammunition. Byggnaden med det stora glastaket bombades därför senare i kriget.
Magee transporterades i ilfart till en tysk fältläkare, som tog hand om honom. Magees högerarm var nästan skild från kroppen, han hade inre blödningar, hade träffats av 28 granatsplitter och hade åtskilliga frakturer.
Tack vare den tyske läkarens vård överlevde Magee, som tillbringade resten av kriget i fångenskap. Alan Magee dog 2003 vid 84 års ålder.